Man läser med förvåning bland annat i DN och Aftonbladet att rekordmånga anmälningar kommer in till Reklamombudsmannen angående en reklamkampanj som genomförs av webbsajten Victoria Milan. Nu är det ju inte vilken webbsajt som helst utan en som helt öppet säger sig vilja underlätta för vuxna som vill ha en otrohetsaffär. Visst är det hemskt att det ska finnas sådana sajter? Ja det är det. Det är hemskt att de ska behövas. Det hade varit bättre om människor hade kunnat ha en sund inställning till sexualitet och att de bejakade möjligheter istället för att fördöma mänsklig lust.

Man frågar sig vem som anmäler en reklamkampanj som den ovan nämnda. Är det rädda och frustrerade kvinnor som känner att mannen i förhållandet är mer intresserad av andra? Är det frireligiösa moralväktare med bibeln i ena handen och den andra med höttande pekfinger? Är det personer som bara bestämt vad man får och inte får göra? Oavsett vilket ställer jag frågan; och hur så? Om vuxna, myndiga, personer väljer att ha sexuella kontakter med andra myndiga, vuxna, personer är de faktiskt fria att göra så, oavsett vad moralväktare och klimakteriekossor anser om saken.

Tyvärr är det nog rätt många par som bara förutsätter sin relation och aldrig egentligen pratat om vad de vill ha ut av relationen eller vad som går utöver relationens gräns. Man kanske har helt olika syn på vad som är otrohet utan att vara medvetna om detta. Det är inte alldeles ovanligt att en part i ett förhållande har större sexuellt behov än den andra, något som ju kan ge upphov till problem och frustration. I ett sådant läge kan de inblandade besluta sig för att gå skilda vägar eller fortsätta tillsammans under lämpliga former. Detta kan då innebära att den ena parten i ett förhållande har ytterligare en eller flera sexualpartner. Eller kanske det till och med blir så att båda personerna i ett par skaffar sig var sin älskare eller älskarinna. Är då detta fel? Nej, inte om de inblandade anser att det är ok. Kärlek och sex är inte samma sak även om de ofta kopplas samman. En person kan vara kär i en annan person och ha sex med en tredje utan att det är fel. Hur många som är inblandade i en relation och vilka i relationen som har sex med varandra är endast de inblandades ensak, så länge ingen av de inblandade tar någon skada av det hela.

Då är det rätt beklämmande när inskränkta sinnen förfasas över reklam för en webbsajt som gynnar kontakter mellan personer som redan befinner sig i någon form av relation. Med det menar jag inte att otrohet är rätt. Men det behöver inte vara otrohet att ha sex utanför ett förhållande. Däremot kan det vara det om man går utanför de gränser man satt upp i förhållandet. Läs gärna även Dominika Peczynskis debattinlägg i Aftonbladet om det hela.

Detta leder oss via en svensktoppsövergång in på ämnet sexköp som ju är en utväg för de, oftast män, som har behov av sex de inte tror de kan få i ett förhållande. Lena Olsson (v) har i en debattartikel i SvD föreslagit att det borde bli olagligt för svenskar att köpa sex i utlandet oavsett om det är lagligt där. Man kan ju inte ha svenska mansgrisar som i utlandet utnyttjar ”mycket unga kvinnor kring 18–19 år”. Uppenbarligen är Lena Olsson okunnig om det faktum att mycket unga kvinnor förmodligen är flera år yngre än så, att det inte enbart är kvinnor som säljer sex och att det inte bara är män som köper även om det är det mest förekommande. Om nu vänsterpartister är för alla människors lika värde (bortsett naturligtvis för personerna i Partiledningen som är fria att göra som de vill) borde man kanske även bry sig om t ex unga killar som säljer sex till äldre män? Eller passar inte de in i den feminism som tyvärr kan vara lite väl tongivande i dessa sammanhang?

Oavsett vad man tycker om sexköp kan man ju fråga sig hur mycket dumheter en vänsterpartist ska tillåtas häva ur sig i pressen. Hela idén med sexköpslagen är ju befängd och det har visat sig hur dåligt lagen fungerar. Aktiviteter upphör inte för att de blir olagliga, de bara förändras och flyttas till mindre synliga platser. Problemet är för de som hela tiden talat sig varma för lagen att om den avskaffades skulle det dels få dem att framstå i dålig dager och dels skulle det ju riskera att sexköpen skulle bli fler, och så kan man ju inte ha det. Folk kunde ju få för sig att det var OK att sälja och köpa sex. I stället förordar man hårdare straff så att man får sexköpare att framstå som tunga brottslingar och att man därigenom kan ta mer polisresurser i anspråk för att försöka sätta fast dem.

Och idén att i Sverige lagföra personer som i utlandet ägnar sig åt där lagliga aktiviteter är inte bara dumt, det är omöjligt. Att ens föreslå något sådant är enfald bortom det rimligas gräns. Att en ledamot i Sveriges riksdag har sådana idéer är skrämmande. Sådana idéer skulle i värsta fall kunna innebära situationer där svenska medborgare i utlandet kan tvingas bryta mot lagar där för att inte riskera att senare kunna åtalas i Sverige om lagstiftningen mellan länderna är motstridig. Börjar man tumma på grundläggande rättsprinciper är man ute på farliga vägar där rättssäkerhet och demokrati kan få ge vika för mindre trevliga alternativ. Att vänsterpartister har sådana böjelser är ju inte så förvånande med tanke på de starka band som funnits, och förmodligen fortfarande finns, med kommunistiska diktaturer. Däremot är det inget som hör hemma i Sverige.