När jag nyligen besökte den akademiska bondbyn Lund, det var för övrigt en strålande vinterdag, kunde jag inte undgå att föreviga de båda senaste tillskotten till stadsmiljön. Tyvärr är det dock inte fråga om några förskönande inslag, precis tvärtom. Nu är ju inte arkitektoniska mästerverk något det moderna Lund ståtar med i andra sammanhang heller, men man måste ändå fråga sig hur fult man faktiskt får bygga utan att det är straffbart.

Saluhallen

Först ut är tillbyggnaden av Saluhallen. En fullständigt gräslig glas- och tegellada som över huvud taget inte passar in i miljön. Den saknar fullständigt varje form av anknytning till den ursprungliga saluhallsbyggnaden och kan inte beskrivas som annat än anskrämlig. Mitt råd till den som ritat eländet; Sök genast hjälp innan du skadar fler stadsmiljöer med din fullständiga brist på stil och förståelse för skönhetsupplevelser.

Domkyrkoforum

Den andra byggnaden är Domkyrkoforum. Ett mässings-ufo som landat intill domkyrkan. Man undrar hur arkitekten tänkte. Eller man ska kanske fråga OM arkitekten tänkte. För det är en arkitekt som har ritat det? Inget dagisbarn? Nybörjararkitekt? Jaha, jag förstår.

Frågan är om man ens kan kalla det för en byggnad. Det påminner om en korsning mellan en vindögd brödburk och en östtysk diabildsvisare från sent 60-tal, och då har jag inte ens beskrivit framsidan utåt Kyrkogatan. Man förstår att även bronsstatyn föreställande Henric Schartau vänder sig bort av avsmak.

Min fundering efter att ha sett ovanstående gräsligheter är om det i Lund snarare än en byggnadsnämnd finns en fulbyggnadsnämnd som ser till att allt som byggs är så anskrämligt som möjligt. Chansen är synnerligen stor. Och i så fall lär de vara fullt sysselsatta med att förfula det nya kommunhuset som säkert inte kommer att stå de ovanstående vidrigheterna efter.

Vad då? Jag? Sarkastisk?