Det kontantlösa samhället har debatterats i tidningar och på nätet de senaste månaderna. Hyllat av flera storbanker och av delar av det politiska etablissemanget men kritiserat från andra håll. Ett kan man dock vara säker på, det kontantlösa samhället är en mycket mörkare värld än vad många tror.

Föreställ dig att du är ställd under förmyndare. Att allt som du vill köpa och alla transaktioner du vill göra först måste godkännas av någon du är beroende av att stå på god fot med. Att allt du handlar registreras i ett register så att det i efterhand går att kontrollera om du gjort något som vid någon tidpunkt kan anses vara felaktigt beroende på hur förmyndaren godtyckligt och egenmäktigt ändrar sina regler. Att du varje gång du köper något måste betala en avgift till din förmyndare för förmånen att få lov att handla. Och att du, om du skulle ha fräckheten att ifrågasätta gällande ordning, får räkna med att bli fråntagen rätten att använda dina pengar eftersom du inte längre kan anses vara en god medborgare som visar överheten vederbörlig respekt. Låter det som en utopi eller ett Orwellskt skräckscenario? Det är det inte. Det är det kontantlösa samhället.

I det kontantlösa samhället är det bankerna som är förmyndarna, med det politiska etablissemangets goda minne. När det inte längre finns alternativa betalningssätt är alla tvungna att med mössan i hand på nåder från bankdirektörerna utföra sina affärer på det vis som banken bestämmer. Om du skulle vilja handla en produkt som banken inte anser vara etiskt eller moraliskt försvarbar kan du räkna med att köpet inte går igenom. Eller kanske om du väljer ett varumärke som är en konkurrent till någon av bankens ägares andra affärsintressen, samma sak. Det ögonblick du inte själv kan välja betalningsmedel är du livegen den som kontrollerar de digitala pengarna. Det är ett faktum att svenskar vid flera tillfällen de senaste åren blivit nekade att genomföra affärer grundat på kortföretagens etiska eller moraliska policys. Det är alltså inget som någon hittat på utan verklighet.

Bankerna går redan i bräschen och tar bort kontanthantering från kontor efter kontor. När bankerna konfronteras med att kunderna fortfarande vill kunna ta ut och sätta in kontanter på bankkontoren får man till svar att det är kunderna som inte förstått fördelarna med att ta bort kontanterna och att bankerna alltså måste bli bättre på att marknadsföra sig. Jo, faktiskt, så verklighetsfrånvända är faktiskt ansvariga inom bankvärlden idag. Bankkontorens uppgift blir istället ”rådgivning” vilket är ett finare uttryck för försäljning av bank- och förvaltningstjänster. Även butiker, kommunikationsmedel med flera tar bort möjligheten att betala med kontanter vilket måste ses som ett stort samhällsproblem, men ett problem som våra politiker snarare ser som en fördel. Ju mer av transaktioner som sker via olika datasystem, desto mer kan kontrolleras och suspekta konsumtionsvanor kan stoppas. Och kontroll det gillar politiker och byråkrater att ha. Kan man inte ha koll på folk genom bidragsberoende eller rejäl skuldsättning kan man alltid stänga till käften på dem genom att ha koll på vad de använder sina pengar till.

Det har framförts en mängd synpunkter från olika håll om det kontantlösa samhället. Från förespråkarna hörs ofta argument om att kontanter förenklar för kriminella och underlättar svartjobb och att de som har rent mjöl i påsen inte behöver oroa sig. Men vem bestämmer vems mjöl som är rent? Lagstiftning mot pengatvätt, som påtvingats Sverige från EU, gör redan idag att den som har större belopp kontant kan behöva visa att de förtjänats eller erhållits på legal väg. Lagstiftningen har även använts av ett gäng mobiloperatörer i ett försök att tjäna extra pengar genom att införa den usla tjänsten WyWallet, där man dessutom öppet avser att sälja uppgifter om kundernas transaktioner till andra företag för reklam- eller marknadsföringsändamål. Och vad gäller kriminalitet så har ju kortföretag och banker länge hemlighållit de verkliga kostnaderna för kortbedrägerier och gottgjort de kunder som råkat ut utan egen förskyllan. Man kan anta att bedrägerierna gentemot kortföretagen är och har varit omfattande.

Det har framförts att kontanthanteringen är osäker, man har tagit upp rånrisken och de transporter som fysiska pengar innebär och därtill annan hantering som gör, som det sägs, kontanthanteringen svindyr. Frågan är dock om det egentligen är billigare med kortbetalningar och liknande eftersom det kräver en massa tekniska lösningar, ständig möjlighet till kontakt med en bankserver vid varje betalning och system som är mycket dyra att driva för att säkerställa att inte för mycket pengar försvinner bland alla ettor och nollor. Glöm inte heller de rejäla avgifter bankerna tjänar på både kort och varenda transaktion. Och det är alltid kunden som betalar kostnaden i slutändan även om det sker indirekt och förskjutet i tid. Bankernas vinster motsvarar faktiskt över 8 000 kr per svensk varje år. I det kontantlösa samhället har bankerna och motsvarande inrättningar monopol på betalningar och kan därför i realiteten sägas ha privat beskattningsrätt av medborgarna. Sådant har inte förekommit i Sverige sedan den tid då adelsmännen var de stora egendomsägarna med långtgående rättigheter och väldigt få skyldigheter.

Finns det då inga nackdelar med kontanter? Jo det finns det ju såklart. De kan normalt inte spåras, de är enkla att stjäla, de slits och måste ersättas med jämna mellanrum och dessutom kan de förfalskas, även om sådant var betydligt vanligare förr. De kan lätt användas i kriminella aktiviteter och för olagliga ändamål. Och visst kostar det att ha ett kontanthanteringssystem, precis som andra samhällsnödvändiga funktioner kostar. Men det är faktiskt nödvändigt i en demokrati att det finns ett betalningssystem som är teknikoberoende, anonymt och av myndigheter och företag okontrollerbart. Vem som helst ska kunna köpa något (lagligt) av vilken annan medborgare som helst utan att det ska registreras eller godkännas av någon annan. Det är på samma sätt som med rätten att läsa vilka böcker man vill eller rätten att uttala sin åsikt oavsett om den råkar vara en nagel i ögat på en makthavare. Man får inte rucka på sådana grundläggande principer. Att de ens ifrågasätts är oroväckande och fullständigt oacceptabelt.

Är det rimligt att en bank kan vägra att hantera fysiska pengar? Är det rimligt att näringsidkare och verksamheter som erbjuder varor och tjänster till privatpersoner har rätt att neka betalning med giltiga betalningsmedel? Är det rimligt att bankkostnaden för ett köp är högre än varans värde? Att den är större än näringsidkarens vinst? Att det ens finns någon kostnad? Är det rimligt att det inte finns någon lagstiftning som omöjliggör dessa försämringar för medborgarna? Nej det är det inte.
Läsarstorm i kontantfrågan
Bankrevolution på Östermalm
Kontanter fasas ut hos bankerna
Kontanter vs kort