De som mer frekvent läser affärs- eller fackpress kan knappast ha undgått de återkommande rubrikerna om kompetensbrist och bristen på lämplig personal att anställa. Senast i dagens Computer Sweden skriver man om ”Den desperata jakten på personal”. Man letar kompetens utomlands och ökar rekryteringen av nyutexaminerade. Men samtidigt finns det faktiskt kompetens tillgängligt, det verkar dock inte som om de aktuella företagen vill inse det. Det finns säkerligen en hel mängd orsaker till skillnaden mellan företagens verklighetsuppfattning och verkligheten. Det skiljer sig ju säkerligen även en hel del mellan företag och är olika i olika delar av näringslivet men det finns ändå en hel del som känns mer generellt och som kan behöva uppmärksammas.

Det är inte direkt ett nytt talesätt att företag helst vill anställa en 25-åring, med 30 års erfarenhet, avlagd doktorsexamen och med minst 10 års erfarenhet av den allra senaste tekniken. Ändå är det på något sätt detta som är något av en drömrekrytering hos många företag. Man verkar inte inse att erfarenhet kräver att man arbetat under rätt lång tid och stött på en mängd problem och utmaningar som man varit tvungen att lösa. Att anse att en person i 40-50 års åldern skulle vara förbrukad är ju fullkomligt befängt om man nu inte talar om idrottsmän eller liknande. Faktum är att ålder är en rätt ointressant parameter eftersom det är mycket viktigare vad en person kan tillföra och åstadkomma än hur länge det är sedan personen föddes. Naturligtvis finns det personer som stelnar i en roll och inte förmår att utvecklas och ta till sig nya rön och ny teknik, men det har inte med ålder att göra utan handlar mer om personliga egenskaper. En annan aspekt som kan missgynna äldre kandidater är att dessa i genomsnitt har kortare eller annorlunda utbildning än yngre personer.

Det är inte bara ålder som har koppling till de utbildningskrav som ofta syns i platsannonser och vid rekrytering. Många personer förstår inte skillnaden mellan kunskap och utbildning. En utbildning är ett tillfälle till kunskapsinhämtning men inte någon garanti för kunskap eller färdighet. Man kräver ändå slentrianmässigt en viss utbildning eller utbildningsnivå till en viss typ av uppdrag eller tjänst trots att det man borde leta efter är personer med vissa färdigheter eller en viss kunskapsnivå istället. Här glömmer man också bort vikten av erfarenhet, något som utbildning i sig över huvud taget inte kan ge. En viktig sak att komma ihåg är att utbildning är färskvara. Den som inte löpande använder sina kunskaper och lägger till nya efter hand kommer rätt snart att sakna den kompetens som utbildningen gav. Trots det kan en sådan person i mångas ögon vara mer meriterad än en person utan examen men med stor och aktiv kunskapsbas. Dessutom ser man ofta i nyhetsrapporteringen en övertro på högre studier. Rätt många av de som idag går på olika högskole- och universitetsutbildningar har varken de grundkunskaper eller den förmåga som krävs för att egentligen klara av en utbildning på den aktuella nivån. Det nuvarande systemet inom högskolevärlden har medfört att kunskapskraven löpande sänkts för att så många studenter som möjligt ska godkännas, något som ju sänkt utbildningsstandarden rejält under en lång följd av år.

Det är inte bara utbildning som är viktig i rekryteringsprocessen, även vald karriärväg har betydelse. Helst ska en kandidat ha gått en viss väg, målinriktat och energiskt, för att med jämna mellanrum nå uppsatta mål. I varje fall är det så man måste tolka de system för ansökan som de flesta företag idag använder. Den som till äventyrs skulle vilja skriva en individuell ansökan idag har sällan särskilt mycket att hämta hos de flesta företag. Med få undantag krävs att kandidaten matar in en stor mängd uppgifter om utbildning, erfarenheter, tidigare uppdrag osv i ett system som företaget tillhandahåller, företrädesvis via internet. Merparten av dessa system är opraktiska, ogenomtänkta, passar bara för personer med en viss kompetensprofil eller är helt enkelt usla på alla punkter. Eftersom många företag har olika system som inte är sammankopplade krävs det att en sökande matar in i princip samma uppgifter hos varje företag där denne vill skicka in en ansökan, oavsett om dessa uppgifter hade passat bättre att presentera i annan form. Detta tar en avsevärd tid och är ibland av sådan art att det är tveksamt om det är lönt att lägga ner tiden om det inte är väldigt stor chans att få det sökta uppdraget. Just detta med krånglet, den tid som behöver läggas ner och den oflexibilitet som de flesta av dessa system medför gör att de i grunden kan ifrågasättas. Förmodligen sitter det överavlönade rekryteringsansvariga på företagen och tror att det de pysslar med faktiskt är något bra när det i själva verket är precis tvärtom. Kanske det beror på den ansvariges bristande erfarenhet eller kompetens?

De mest kreativa, intelligenta och kompetenta personerna går inte sällan andra vägar än de gängse. Man har inte den normala karriärvägen utan byter kanske inriktning ett antal gånger under livet. Kanske har man en gedigen utbildning någonstans i bagaget men arbetar idag inom ett helt annat fält och på hög nivå. En sådan person kan man i princip inte hitta genom de system företagen använder idag. Har företagen ens viljan att ta in personer med generella kunskaper, med bred kunskapsbas, med egenskaper utöver det vanliga såvida inte dessa personer inordnar sig i systemet och begränsar sig till mer medelmåttig nivå? Frågan är om de som rekryterar ens förstår hur stor skillnad det kan vara mellan en genomsnittlig konsult eller anställd och en med större förmågor på en högre nivå.

En aspekt i det hela är dessutom att många företag gör likadant som sina konkurrenter. Man är så orolig för att hamna i skymundan att man hellre anpassar sig efter vad som är hett på marknaden just för stunden istället för att satsa på en egen nisch och långsiktig utveckling inom ett visst kompetensområde. Om alla samtidigt har fått för sig att Java eller androidappar är det som man ska satsa på blir det ju naturligtvis brist på de personer som kan just dessa saker. Det innebär inte att det långsiktigt är just det som man ska satsa på, kanske tvärtom. Ibland gäller det faktiskt att våga vara annorlunda för att vara framgångsrik.

Dags att återknyta till begynnelsen och till jakten på kompetens. Det finns naturligtvis fler aspekter än detta med ålder, utbildning, karriär mm. Man ska vara medveten om att det finns ett mått av politik inblandat i det att man från företagens sida naturligtvis vill att andra, läs samhället, ska stå för all utbildning som krävs så att företagen inte ska behöva betungas med sådant när de istället vill fokusera på att tjäna så mycket pengar som möjligt. Samhället ska även ställa upp med försörjning till den arbetskraft som företagen inte behöver just för stunden. Om man från företagens sida verkligen var mån om kompetensförsörjningen kanske man skulle ha någon form av planering och framförhållning inför framtiden. Kanske man skulle ha sett till att knyta förmågor till sig och se till att de erhåller den kunskap som krävs istället för att förutsätta att rätt personer bara ska dyka upp när de behövs. Och framför allt kan man ju inte göra sig av med en massa anställda när det går dåligt och sen förvåna sig över att man saknar personal när mängden uppdrag börjar öka igen.

För övrigt kan man bland annat hitta kompetens här.