Orimliga Operatörer

De mobila näten blir allt snabbare och mer utbyggda. Sedan 3G infördes för ett antal år sedan har mobilt bredband varit en praktisk möjlighet och när nu allt fler platser i landet även har 4G-täckning blir möjligheterna att använda data mobilt allt bättre. Nya möjligheter med routrar avsedda för mobilt bredband gör att hela familjen kan dela på ett abonnemang och på det viset spara en massa pengar. Eller så borde det ju varit om det nu inte hade varit för de begränsningar som trots allt finns.

Först på plan med 4G var Telia, sedan kom Telenor och Tele2, som delar på nätutbyggnaden, igång och nu har även operatören Tre långt om länge börjat få fart på sitt 4G-nät. Hastigheter på uppåt 80 Mb/s utlovas och svarstiderna kortas betydligt vilket även det snabbar upp kommunikationen. Naturligtvis kommer genomsnittsanvändaren inte att komma upp i sådana hastigheter beroende på sådant som avstånd till närmaste mobilmast, geografiska förutsättningar och antalet samtidiga användare. Antalet mobilmaster och geografin har betydelse för den täckning man kan få och masterna placeras normalt ut så att så få master ska täcka in så många användare som möjligt med tillräckligt bra signalkvalitet. I områden där mycket hinder finns måste masterna sättas upp tätare för att inte den möjliga överföringshastigheten ska bli för låg. Och så långt är det förmodligen inga problem.

Det är när man börjar titta på hur det faktiskt är med kapaciteten i näten som man kan börja undra hur det egentligen går med utbyggnaden. Mycket talar nämligen för att kapaciteten i näten inte alls motsvaras av de hastigheter som utlovas. Vad är vitsen med att ha en hög hastighet om näten ändå är begränsade antingen av anslutningskapacitet gentemot mobilmasterna eller i möjliga anslutna användare per mast? Mobilmasternas kapacitet delas ju av de anslutna användarna och det krävs att det finns tillräckligt med anslutningsmöjligheter och bakomliggande bandbredd för att verkligen kunna få tillgång till den höga kapaciteten.

Begränsningar

TelefonNästan alla abonnemang på marknaden har en begränsning i hur mycket data som obegränsat kan överföras under en månad. För den som vill ha ett billigt abonnemang för att kolla mejl och surfa lite då och då är det ju bra att kunna få ett prisvärt och begränsat alternativ som passar. Men för storanvändare är läget ett helt annat. De abonnemang som tidigare kallades obegränsade har nu nästan utan undantag försetts med en maxgräns, som i vissa fall kan få rätt brutala följder oavsett om det finns ledig kapacitet tillgänglig eller ej.

Tre har till exempel ett ålderdomligt och amatörmässigt system som vid uppnådd maxgräns visar användaren en webbsida där man måste klicka för att gå vidare istället för den webbsida eller resurs som avsågs. Telenor har istället ett flexibelt system där begränsning sker, vid överskriden maxgräns, när det är ont om kapacitet men inte när antalet användare är litet och nätkapacitet finns tillgänglig. Det är ju helt klart att Tre är exempel på en operatör som är betydligt mindre intressant för den användare som har krav på kapacitet och tillgänglighet. Tre har även i realiteten sänkt den tillåtna maxanvändningen vid flera tillfällen det senaste året, även på abonnemang som sålts som obegränsade.

”100 GB är en väldigt stor mängd data”

Olika operatörer har som sagt olika maxgränser för olika abonnemang. Telia har en maxgräns per månad på bara 40 GB medan Tre och Tele2 ligger på 80 GB och Telenor på 100 GB på sina dyraste privatabonnemang. Ibland kan man läsa sådant som att ”100 GB är en väldigt stor mängd data” och man får beskrivet hur väldigt mycket musik, webbsidor och video man kan ladda ner trots begränsningar. Det kanske stämde för några år sedan men idag är det faktiskt inte riktigt så längre. Högre kvalitetskrav och ständigt mer omfattande webbsidor gör att datamängderna går upp. 1 GB motsvarar ungefär en timmes HD-tv från SVT eller åtta timmar musik av hög kvalitet. En Blu-Ray-skiva innehåller som jämförelse mellan 25 och 128 GB data. En timme HD-tv och en del musiklyssnande varje dag är alltså maximalt vad Telia kan erbjuda i kapacitet. Om man dessutom skulle dela denna kapacitet i en vanlig familj riskerar man att slå i taket på nolltid.

Om vi till äventyrs skulle leka med tanken att överföra data med den maximala kapacitet som idag anges för ett 4G-abonnemang (80 Mb/s) och hålla på med det tills abonnemangets maxgräns uppnåtts så hade Telias bästa privatabonnemang klarat sig i bara en timme och sju minuter. Tre och Tele2 når gränsen vid två timmar och en kvart och Telenor vid två timmar och femtio minuter ungefär. Man bör då jämföra med att en månad i genomsnitt är 730 timmar. Ovanstående visar ju om något hur orimligt låga gränserna är satta. Att man inte kan kräva att använda full kapacitet eller full hastighet under lång tid är självklart eftersom näten inte kan dimensioneras efter sådant extremt användande men det måste finnas en viss koppling mellan hastighet och kapacitet för att resultatet inte ska bli löjeväckande. Det finns gränser för hur mycket man kan överförsälja samma kapacitet och fortfarande ha nöjda kunder. En operatör som snålar riskerar att i längden tjäna mindre när kunderna sviker.

Professionell användning

För den som använder sin dator mer professionellt och kanske överför filer eller gör backup på viktig information till olika molntjänster kan även en gräns på 100 GB vara alldeles för lite. Man kan då i flera fall välja ett företagsinriktat mobilt bredband som, ännu så länge, saknar angivna begränsningar vad gäller maximal datamängd per månad. Den operatör som återigen utmärker sig här är Telia som inte verka ha något vettigt alternativ alls för sådana professionella användare. Dock finns det hos alla operatörer inskrivet i abonnemangsavtalet att man har rätt att begränsa användning som överstiger det operatören tycker är rimligt. Man kan alltså aldrig vara säker på att faktiskt kunna utnyttja den kapacitet man har köpt och blivit utlovad.

Man kan i sammanhanget även passa på att irritera sig över att det ska vara hela tre månaders uppsägningstid på abonnemang. Det saknas varje form av rimlighet att ha så lång uppsägningstid och den är endast avsedd att dra in extrapengar av de som byter operatör i förtid eller att hålla kvar kunder mot deras vilja.

Ovanstående uppgifter baseras på de förutsättningar som gällde då denna text skrevs och med tanke på hur en del mobiloperatörer gör förändringar i villkor, priser och utbud är risken att vissa uppgifter inom kort är inaktuella. Dock får man hoppas att förändringarna sker åt rätt håll så att inte begränsningarna blir fler utan färre.

Kommentera

Stäng meny