Ensamkommande flyktingvuxna

Jag har under rätt lång tid funderat att skriva något om just de så kallade ensamkommande flyktingbarnen eftersom det är uppenbart att det är saker som inte stämmer i hur dessa hanteras av myndigheter och rapporteras i media. Staffan Danielssons artikel i DN i förra veckan mottogs inte väl i vissa kretsar, något som man ju kunde lista ut i förväg. Artikeln visar på en del insikter men också lite väl politiskt korrekt hållning gentemot invandring i stort. Samtidigt är det uppenbart att vissa andra centerpartister är fullständigt ute och cyklar när det gäller kunskap om befolkningsstorlek, invandring, tillgängliga resurser mm. Överlag verkar politiker inte riktigt ha förståelse för de problem som en allt större befolkning medför, till exempel om den ökar med hjälp av invandring från andra kulturområden. Man kan även ana en i vissa stycken aningslös godtrogenhet både hos makthavare och myndighetspersoner gentemot de som med olika anledningar söker sig till Sverige.

FlyktingvuxenSverige tar emot en oproportionellt stor del av ensamma flyktingbarn inom EU. I storleksordningen tio gånger mer än vad som skulle vara rimligt om ansvaret fördelats någorlunda jämnt över EU-länderna. Nu är det med fullständig säkerhet så att en hel del av de som kommer hit och benämns som barn faktisk är vuxna och borde behandlas som sådana. En klar majoritet av de flyktingbarn som ålderstestats i våra grannländer de senaste åren har visat sig vara över 18 år. Att det skulle vara annorlunda i Sverige om ålderstest var obligatoriskt i alla tveksamma fall finns det ingen anledning att tro. Snarare tvärtom eftersom den stadiga ökning av ensamkommande flyktingbarn vi ser mycket väl kan vara orsakade av en medveten strategi hos till exempel flyktingsmugglare, speciellt med tanke på att antalen sjunker i våra grannländer. Genom att inte ha obligatoriska ålderstester gynnar vi förmodligen människosmuggling i stor skala. De unga vuxna som ljuger om sin ålder gynnas på bekostnad av de som talar sanning. Genom att ge vuxna status som barn konkurrerar de med det lilla antalet verkliga flyktingbarn om tillgängliga resurser och det gör ju att de som verkligen behöver hjälp har svårare att få det. Samtidigt ökar kostnaden betydligt, och det fullständigt i onödan.

Det är slående hur det nästan finns ett tankeförbud i media runt frågor som rör invandring, flyktingar och hanteringen runt dessa. Det är mer regel än undantag att artiklar som berör ämnena publiceras utan möjlighet till att kommentera även om så normalt är fallet för andra artiklar på de aktuella webbplatserna. De som vågar ha en åsikt utanför den av vissa intressen stadfästa beskylls för främlingsfientlighet, rasism, nazism och hets mot folkgrupp och får inte sällan utstå offentligt spott och spe. Och ändå är det en demokratisk rätt att få diskutera sådant som man tycker är fel och sådant man tycker borde hanteras på ett bättre sätt. Om vi inte kan diskutera invandringen, dess för och nackdelar, de problem som finns i den nuvarande hanteringen och hur dessa skulle kunna elimineras är ju chansen att faktiskt förbättra systemen små. Dessutom ger vi då vissa små men inflytelserika grupper närmast monopol på att framföra synpunkter och gynnar främlingsfientliga strömningar i samhället.

Varför är det då så svårt att diskutera flyktingpolitik i Sverige. Förmodligen just därför att vissa grupper anser sig vara de som ska bestämma vad som är rätt och fel. Genom att framföra och upprepa vissa budskap i media påverkar man opinionen i viss riktning. En mer öppen diskussion skulle avslöja mycket av bristerna i hanteringen av flyktingar och invandrare och även visa att verkligheten inte stämmer överens med bilden som oftast ges i media. Sådant som ”i Sverige har vi bestämt att vi ska ha en generös flyktingpolitik” måste ifrågasättas just därför att det inte behöver vara sant att det är en allmän mening bland svenska medborgare, ”vi” ofta refererar till en synnerligen liten grupp svenskar, dvs en majoritet av ledamöterna i Sveriges riksdag samt att flyktingpolitik inte alls handlar om bara flyktingar, som endast utgör en liten del av alla de som Sverige tar emot, utan om regelrätt invandring.

Det är en sak att vara generös mot den lilla mängd människor som faktiskt behöver skydd i någon form, under längre eller kortare tid, och en helt annan att vara frikostig med bidrag och resurser till personer som kommer hit därför att de inte tyckte de hade det tillräckligt bra där de bodde tidigare eller för att utnyttja möjligheter till gratis utbildning och arbete i Sverige. Det innebär inte att det är dåliga människor det rör sig om, men man ska inte kalla invandrare för flyktingar när de inte är det och man ska definitivt inte kalla vuxna för barn.

Några frågor man kan ställa sig:

  • Varför skulle det vara ett problem att låta ålderstesta de som påstår sig vara barn om det inte är helt uppenbart att så är fallet? En vägran att ålderstesta sig borde rimligen medföra att man kategoriseras som vuxen asylsökande per automatik, inget annat.
  • Hur kan så många barn ta sig till Sverige utan att söka asyl i något annat land först? Och hur kommer det sig att de har råd att komma ända hit. Väldigt få barn utanför Europa har resurser att knalla in på närmaste flygplats eller järnvägsstation och köpa en enkel biljett till någon svensk destination.
  • Hur kan barn vara flyktingar i dess egentliga mening annat än om de tillhör en folkgrupp som utsätts för etnisk rensning eller liknande? Att komma från ett fattigt land eller ett land med stabilitetsproblem eller en krigssituation innebär inte att man automatiskt är flykting.
  • Hur många ensamkommande flyktingbarn hittar sina släktingar eller familj när de väl fått permanent uppehållstillstånd? Och hur många av dessa släktingar eller familjemedlemmar kommer till Sverige som anhöriginvandrare? Borde inte barn förenas med sin familj i det ursprungliga hemlandet?

Det är sällan så att det som verkar vara de mest humana och snälla lösningarna vid en första anblick faktiskt är det i det långa loppet. För samma summa som ett ensamkommande flyktingbarn kostar i Sverige skulle 1000 barn kunna ges undervisning i sina hemländer eller drygt 8000 människor få tillgång till rent dricksvatten enligt Svenska Kyrkan. Om man alls ska använda svenskarnas skattemedel till att finansiera välfärd för personer från andra delar av världen kan det finnas anledning att fundera över hur man ger flest behövande mest nytta för pengarna.

Mer i ämnet: SvD, DN, Expressen, På Uppstuds, Frihetssmedjan, Martinfunderar, Mikael Andersson, Cornucopia?, Helena Palena, 476

Skriv en kommentar

  

  

  

Du kan använda dessa HTML-taggar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Friend me on FacebookFollow me on TwitterAdd me to your circlesJoin my network on LinkedInRSS Feed

Rekommenderat