Sju miljarder – ett stort misslyckande

Idag ”firas” något som aldrig borde ha fått inträffa. Enligt FN är vi nu sju miljarder människor på Jorden. Men något att fira är det ju inte, snarare borde man sörja över att så lite görs för att komma tillrätta med överbefolkningen.

Jag har vid flera tillfällen skrivit om överbefolkning och hur den ser ut över världen. Jag har även visat på vilka nivåer på befolkningen som är långsiktigt hållbara utifrån olika scenarion. Det som faktiskt begränsar antalet människor är Jordens storlek och dess förmåga att försörja oss. Beroende på vilket liv vi vill leva kan vi vara fler eller färre men vi kan aldrig vara fler än vad naturresurserna tillåter. Vill vi leva ett erbarmligt liv i nöd och svält så kan vi göra det med 15 miljarder människor. Vill vi att alla ska kunna leva enligt vår västerländska standard måste vi faktiskt sätta gränsen för befolkningen runt 2-2.5 miljarder, dvs en tredjedel av vad vi har idag. Den livsstilen är ändå inte hållbar eftersom den är beroende av olja som snart kan vara för dyr att använda och som leder till oönskad miljöpåverkan. Om vi vill leva optimalt, i samklang med naturen, äta naturlig mat och inte belasta miljön mer än vad vi rimligtvis har rätt till kan vi inte vara mer än runt 500 miljoner. Det motsvarar endast en av fjorton nu levande människor.

 

De senaste hundra åren har Jordens befolkning blivit fyra gånger större, för att nu uppgå till ungefär sju miljarder. Trots att rätt många inser problemet med en sådan gigantisk befolkning är det relativ lite som görs för att vända utvecklingen och nå mer realistiska befolkningstal. Det finns de som påstår att läget förbättras hela tiden eftersom allt fler kvinnor skaffar sig utbildning och karriär och därmed väljer bort många barn som trygghet och statussymbol. Genom utbildning kommer även kunskap om preventivmedel, familjeplanering och om ett eget ansvar för hur världen ser ut. Men tron att utbildning till alla kvinnor skulle få nativitetstalen att sjunka till europeiska nivåer i hela världen kan visa sig vara ödesdiger. Kulturella och historiska skillnader gör att synen på barn och familj är olika i olika delar av världen. En artikel i The Guardian tog upp detta nyligen och det visar sig att det är långt kvar innan vi når en nivå där befolkningen slutar att växa om det alls går att nå dit bara genom utbildningsinsatser.

World Population 1800-2100Man måste även komma ihåg att även om varje kvinna föder procentuellt färre barn nu än tidigare ökar antalet kvinnor i sådan takt att den reella befolkningsökningen fortfarande är lika stor. 100 kvinnor som föder vars fem barn får 500 barn. 250 kvinnor som föder vars två barn får också 500 barn. Det är först när man kommer under cirka 2 barn per kvinna som vi kommer att se en nedgång i befolkningstalen, och det kommer att dröja länge än. De senaste 50 åren har befolkningen ökat med ungefär 75 miljoner om året och det finns för närvarande inga indikationer på att detta kommer att minska under överskådlig framtid.

Så sent som i förra veckan kunde man höra i Sveriges Radios P1 att många biståndsorganisationer världen över på senare tid drastiskt minskat sina insatser för familjeplanering, tillgång till preventivmedel och möjlighet till säker abort för alla kvinnor. Istället har man satsat mer på sådant som HIV-bekämpning eftersom detta anses vara mindre kontroversiellt. Risken är annars att man hade kunnat stöta sig med bidragsgivare, till exempel finansiellt välmående religiösa grupper, och därmed fått mindre anslag och behövt minska sin verksamhet. Minst 200 miljoner kvinnor i världen sägs sakna tillgång till lämpliga preventivmedel idag. Det finns alltså ett stort behov av åtgärder. Glädjande är att Sverige faktiskt är ett land som ökat sina åtaganden inom detta område. Bland annat RFSU arbetar med en mängd projekt världen över. Att bli medlem i RFSU kan alltså vara ett sätt att påverka världen till det bättre.

Det finns de som kommer med påståenden om att vi måste se till att hålla befolkningstillväxten uppe så vi kan försörja en allt större åldrande befolkning. Tyvärr grundar sig sådant på idéer om evig tillväxt och ständigt nya fantastiska innovationer. Evig tillväxt är ju dock, som bekant, inte möjlig i en verklig fysisk värld och dessutom löser man inte ett problem genom att skapa ett annat. Det som snarare måste göras är att förändra sättet vi ser på arbete under livet och förändra karriärtänkandet. Det är ju inte nödvändigt att man har samma arbete hela livet, kanske det finns möjlighet till en mer givande tillvaro för äldre om man ger fler möjlighet till flexibla jobblösningar kombinerat med en höjd men flexiblare pensionsålder. Om fler arbetar en större del av livet och därmed minskar belastningen på samhället kan man utan problem minska befolkningen.

I en artikel i The Guardian tittar man på befolkningsmängden och på hur förändring i denna förhåller sig till insatser på miljöområdet. Bland annat kan man se att åtgärder inom t ex familjeplanering kan ge tio gånger större miljöresultat för samma pengar än satsningar på solenergianläggningar eller koldioxidneutrala kolkraftverk. Det är alltså lönsamt att minska befolkningen när den är så stor som den är idag, även om man bara ser till de miljövinster som blir resultatet. Med tanke på vad som kan komma att hända om vi inte aktivt arbetar för en befolkningsminskning finns det all anledning att öka insatserna som verkar för ett allmänt minskat barnafödande världen över.

Ökenutbredning, jorderosion, vattenbrist, utfiskning, skogsskövling, kemikalieanvändning mm mm. Allt påverkar hur stor befolkning Jorden kan ha. Tyvärr minskar vi varje år vårt livsutrymme och vår möjlighet till försörjning genom det sätt vi behandlar miljön och vår Jord på. Få människor är medvetna om hur ömtålig naturen är och vad som kan hända om vi låter obalanserna bli alltför stora. Tron att tekniska lösningar skulle ordna de problem vi ställt till med visar på en bristande insikt i hur verkligheten faktiskt förhåller sig. Vi saknar fortfarande mycket kunskap om hur naturen fungerar, hur olika livsformer är beroende av varandra och hur förändringar påverka livet på Jorden. Trots det använder vi naturen som en fabrik som har som huvudsakligt mål att, förutom att tillhandahålla en och annan golfbana, hålla så många människor vid liv som möjligt. När kommer tillräckligt många av er att förstå att framtiden kräver något annat?

Olika tidningar tar upp detta såsom SvD SvD DN DN AfB men tyvärr kan man ju ifrågasätta vissa journalister kunskaper i ämnet.

Även ett antal bloggar skriver och har lite olika åsikter i frågan: Danielsjoman’s blog ekonomistas Peter Harold – Skrivarens blogg Tioockendroppe’s Blog Motpol twoinvandrare

Detta inlägg har en kommentar

  1. Jag människorna på jorden blir knappast lyckligare eller får det bättre pga att vi blir fler. Naturkatastrofer kommer nog vara mycket vanligare om typ 50 år, än vad det är idag.

Lämna ett svar

Stäng meny