Erlandssons eskapader

Man kunde ju tro att en Landsbygdsminister skulle vara en person som slåss för landsbygd, småskalighet, närproducerat och naturligt. Men slåss är knappast något som Eskil Erlandsson ägnar sig åt. Ett räddhågset och oroligt lufsande i EU:s koppel är en mer korrekt beskrivning. Eller ska man kanske kalla honom för mjäkigheten personifierad. Inom loppet av ett par veckor har han visat både hur man lägger sig platt för EU-kommissionen och hur man briljerar med sin okunskap.

Eskil ErlandssonLivsmedelsverket har sedan flera år arbetat med att ta fram miljösmarta kostråd som bland annat handlade om att välja närodlat för att minska miljöbelastningen. Det gillade inte EU-kommissionen som ansåg att detta innebar ett handelshinder. Livsmedelsverket valde då att omarbeta råden för att gå EU till mötes, vilket dock var förgäves. Oavsett formulering vill inte EU veta av att någon uppmanas att välja mer miljövänliga alternativ. Förmodligen beror detta på att det överkompenserade och industrialiserade jordbruket i ett flertal av EU:s medlemsländer måste få avsättning för sina överskott av undermåliga produkter.

Varför ska man transportera mat långa sträckor när samma mat kan produceras nära konsumenten, och ofta med bättre kvalitet? Många frukter och grönsaker som ska transporteras en längre sträcka måste till exempel plockas innan de är mogna för att inte förstöras under transporten medan de närproducerade kan skördas när de är så nära optimal mognad som möjligt. För kunden är det alltså inte bara miljö det handlar om utan även en fråga om kvalitet och så klart förtroendet för producenten. Om man värnar om Sveriges landsbygd och den matproduktion som sker där måste man våga stå upp för sina åsikter och visa lite stake. Tyvärr känns Erlandsson synnerligen impotent i det hänseendet, en impotens som inte all världens Viagra skulle kunna bota.

Jag kan bara konstatera att det var många påpekanden från andra medlemsländer i den handelsgemenskap som vi har inom EU

säger Landsbygdsministern i ekointervjun i Sveriges Radio. Med andra ord är EU:s byråkrater och handeln inom EU viktigare än Sveriges bönder och miljön. Att det faktiskt går att ta strid för sina åsikter och att man inte kan vara alla till lags verkar inte föresväva Eskil Erlandsson. Men detta är inte den enda dumheten Landsbygdsministern gjort sig skyldig till på sistone. I en intervju i P1-morgon 24/8 visar han upp en förvånansvärd brist på insikt i det traditionella jordbrukets miljöpåverkan. Såhär uttrycker han sig:

För min del är bönder viktiga av många skäl. Dom producerar mat som vi behöver, både du och jag och alla andra och dessutom så bidrar ju bönderna till den fantastiska biologiska mångfald som vi har i vårt land.

Intervjun fortsätter med att Erlandsson gör något slags logisk kullerbytta där han försöker få det att framstå som naturligt att bönderna blir färre, gårdarna blir allt större, att jordbruket blir mer av en mekaniserad industri och det samtidigt som fler ska kunna sysselsättas på landsbygden och den biologiska mångfalden ökar. Om det är något som händer vid stordrift är att endast de växt- och djurarter som producenten önskar får finnas kvar och allt annat liv utraderas så långt det är möjligt. Den som ser ett böljande sädesfält som en naturlig del av landskapet inser förmodligen inte att fältet närmast kan beskrivas som en artrikedomens öken. Det är inte för inte som detta kallas monokultur, dvs en plats där endast en art växer. Monokulturer i traditionellt jordbruk är energikrävande, utarmar jorden och gynnar skadedjur utan att ge några egentliga fördelar förutom möjligheten att producera stora mängder relativt näringsfattig mat.

En annan sak som dök upp i intervjun och som även togs upp dagen innan är att Erlandsson uppenbarligen tycker att jordbruket ska vara stödberoende. Det är i varje fall svårt att tolka hans uttalanden på något annat sätt än att bönder ska ha rätt till en mängd olika stöd även om de generella stöden på sikt bör minskas eller tas bort. EU-minister Birgitta Ohlsson har tidigare sagt så här om EU:s jordbruksstöd:

Ett planekonomiskt missfoster vars existensberättigande är noll.

Jag kan inte annat än instämma. Det är inte naturligt att en viss typ av verksamhet ska ha stöd för att överleva. Hela livsmedelsbranschen är osund, vilket ju inte är så konstigt eftersom den under många år fått oräkneliga miljarder i bidrag och stöd. Samtidigt har kvalitén på maten försämrats under en lång följd av år. Vi ser processade och konstgjorda livsmedel eller produkter rejält utspädda med tillsatser, inte för att göra produkterna bättre utan för att maximera vinsten för livsmedelsindustrin. Produkterna blir ju som alla förstår sämre. Sådant som närodlat och kvalité hamnar i skymundan när de stora multinationella företagen dumpar undermåliga produkter på marknaden, transporterade kors och tvärs över världen. Och som alltid är det vi konsumenter som i slutändan får betala notan.

Med ovanstående i beaktande kan man undra hur länge en så dysfunktionell organisation som EU ska tillåtas fortleva, och framför allt hur länge Sverige ska fortsätta stödja denna hopplösa koloss med stora mängder pengar. Eftersom denna artikel handlar om jordbruksrelaterade frågor kanske man skulle önska att EU skickades på nödslakt och att endast de få användbara bitarna sedan återvände från slakthuset. För Sveriges del är EU-medlemskapet knappast lönsamt eller meningsfullt. Hur länge dröjer det innan någon etablerad politiker vågar nämna det?

Som en upplysning till Lantbruksministern kan det avslutningsvis påpekas att det är på mark som inte aktivt brukas, där växt och djurliv tillåts finnas utan begränsningar, som det finns verklig biologisk mångfald.

Man kan även läsa om ovanstående på DN, DN, SvD och Dyrare Mat Nu!. Supermiljöbloggen, Katarinas projekt och Lasses blogg anknyter till ämnet…

Detta inlägg har 3 kommentarer

  1. Att EU är ett fascistprojekt torde alltmer stå klart för alla. Men…behöver vi verkligen livsmedelsverkets råd för att köpa närodlat? Det begriper väl en utvecklingsstörd mård att både miljö och konsumenter mår bättre av att köpa svenskt? Det är väl bara ATT KÖPA SVENSKT? Skulle EU tvinga oss att köpa den europeiska skiten? Hur då? Med våld?

    1. Vad Livsmedelsverkets råd handlade om får vi nog aldrig veta och om de skulle gjort någon skillnad är ju därför svårt att ta ställning till. Dessutom kan ju generella råd bli rätt meningslösa om det inte framgår av till exempel märkning på produkter hur långt de transporterats och hur energikrävande framställningen varit.

      Nu är det ju inte så enkelt att närodlat är samma sak som svenskt. Med tanke på hur Sveriges yta är distribuerad är det alltid närmare till något grannland än till den mest avlägsna landsdelen, och det oavsett var man befinner sig. De som bor i Skåne har till exempel närmre till Danmark, Tyskland och Polen än till Stockholm.

      Senast jag kollade på kartan låg dessutom Sverige i Europa…

  2. I morse (115/11) intervjuades Eskild Erlandsson i radion ang. problemet med matens tillsatser som bara kontrolleras i varje kommun för sig. Han kunde vare sig ge ett klart och kort svar eller några argument. Så mycket smörja till svar för tydliga frågor hade man aldrig hört. Erlandsson är tydligen en som lever på politiken och fördärvar den. Han vill naturligtvis ha allting kvar såsom det är nu. Hur länge ska vi stå ut med sådana människor på allvarliga poster?

Kommentera

Stäng meny