Copyswedes lagvidrigheter

De flesta har säkert vid något tillfälle hört talas om kassettskatt, kassettavgift eller avgifter som de som säljer inspelningsbara CD- och DVD-skivor måste betala till artister och upphovsmän. Att så är fallet beror på att våra politiker i sin klokskap förstått att artister och låtskrivare inte klarar av att leva på endast de intäkter de och deras organisationer förhandlar till sig utan dessutom måste gynnas extra med hjälp av en slags smygbeskattning. Att politiker faller till föga och ohejdat går på påståenden som framförs av olika lobbygrupper är ju i sig inget nytt eller förvånande, sådant är snarare något som sker på daglig basis. Det som är problemet i detta fall är att man i princip överlåtit en beskattningsrätt och tolkningsföreträde åt en privat organisation som ensidigt gynnar mediabranschens kommersiella intressen. Dessutom med tveksam laglighet.

KassettbandKassettskatten och därefter följande avgifter grundar sig i det faktum att medieindustrin, med musik- och filmindustrin som största aktörer, vid varje teknikskifte högljutt påstått att de är nära ruinens brant och att det krävs lagar och förbud så att de kan överleva. När grammofonskivan kom skulle artisterna bli arbetslösa eftersom folk inte skulle betala för att höra deras framträdanden när de redan hade skivan. När radion började spela skivor skulle skivbranschen gå under. När kassettbanden kom skulle skivbolagen gå under för att folk köpte en skiva och kopierade kassetter till sina vänner. När videon kom skulle filmindustrin gå under. Och så vidare. Som alla vet har det blivit precis tvärtom, kopieringen har gett mer publicitet och intäkter till artister och medieindustrin eftersom den som blivit intresserad av en viss grupp, artist eller skådespelare naturligtvis är intresserad av att se eller höra mer. Men eftersom den inflytelserika, och penningstarka(!) medieindustrin kan övertala valda politiker att ge sig ut i lagstiftningens träskmarker infördes kassettskatten i början av 1980-talet för att kompensera för utebliven försäljning (dvs den försäljning som ökat på grund av kopierandet.) Sedan dess betalas någon form av ersättning för vissa inspelningsbara medier. Det är dessutom inte bara kassettband, videokassetter, CD- och DVD-skivor som varit avgiftsbelagda, även sådant som MP3-spelare och tv-boxar med inbyggd hårddisk omfattats. Och från och med idag, 2011-09-01, har Copyswede valt att också kräva ersättning med 1 kr/GB för USB-minnen (max 80 kr per minne) och 80 kr för varje extern hårddisk.

GrammofonPrivatkopieringsersättningen, som den kallas, regleras i lagen (1960:729) §26k-26m. Dessa paragrafer är specialgjorda för Copyswede även om organisationen inte nämns vid namn. De aktuella paragraferna, liksom en hel del annan lagstiftning inom området, är fortfarande kvar i förra årtusendet. Om det beror på att lagstiftare är osedvanligt tröga eller om det är en medveten dumhet ska jag låta vara osagt. Oavsett vilket är detta faktum så pass anmärkningsvärt att ansvariga på området utan tvekan bör ställas till svars för sin försumlighet.

Dock… när man tittar närmare på lagens skrivningar och jämför den med Copyswedes tolkning, liksom den tolkning som görs på Regeringskansliets hemsida, slås man av hur stora skillnaderna är. En del påståenden som framförs finns inte alls nämnda i lagen och vissa tvingande skrivningar i lagen bortser man från utan att bry sig det minsta. Det som är mest anmärkningsvärt är utan tvekan att Regeringskansliet uppenbarligen ägnar sig åt kommersiellt gynnande av vissa organisationer på medborgarnas bekostnad.

Låt oss titta lite på vad som står i lagen.

När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk, har upphovsmän till skyddade verk som därefter har sänts ut i ljudradio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.

Observera att det står ”särskilt ägnade” anordningar. Det handlar alltså om produkter och utrustning som är gjorda speciellt för att spela in musik, film eller liknande. USB-minnen och hårddiskar tillhör definitivt inte den kategorin produkter. Det gör inte heller mobiltelefoner, datorer mm, produkter som står näst i tur för avgiftsbeläggning om Copyswede tillåts fortsätta obehindrat.

Lite längre ner i samma paragraf står det att någon avgift inte får tas ut om den aktuella produkten

användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk

Detta har man tolkat som att de som använder en produkt för andra ändamål får lov att ansöka om att registreras som professionella användare och då kan undantas från kraven på att betala ersättning. Detta överensstämmer ju inte med lagtexten eftersom det där inte alls finns något krav på professionell användning. Dessutom är det tveksamt att en person eller ett företag som är kritisk till Copyswedes metoder vill vara registrerade hos organisationen.

Man talar om schablonersättningar trots att någon sådan inte omnämns i lagtexten. Man nämner nedsättningar som görs som ska kompensera för annan användning av avgiftsbelagda produkter, men detta är inte vad det står i lagen. Där står endast att nedsättning av belopp kan ske om

ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög.

Man tar ingen hänsyn till merarbete och ökade administrationskostnader som uppstår för de företag som krävs på redovisning och ersättningar. Det är ju inte precis så att företag har för lite byråkrati, lagar och regler att ta hänsyn till som det är och detta blir ytterligare en belastning. Som alla förstår så är det konsumenten som drabbas i slutändan eftersom det alltid är den som konsumerar varan som får betala, och det oavsett vad som påstås från s k ansvarigt håll.

CD-skivaDet finns fotografer som ifrågasätter hela upplägget, och som undrar varför den egna organisationen Svenska Fotografers Förbund, SFF, stödjer avgifter på minnen och hårddiskar när de egna medlemmarna inte får del av ersättningen. På det svarar man ungefär goddag, yxskaft och tycker att det gynnar upphovsmännen, trots att det inte gör det. Det säger lite om hur meningsfullt det kan vara att vara med i en branschorganisation.

Det finns, föga förvånande, en Facebookgrupp som vill bojkotta USB-minnen och externa hårddiskar för att Copyswede inte ska få några pengar. Andra uppmanar till inköp utomlands för att på det viset slippa avgifter.

Min personliga åsikt är att den som på ett eller annat sätt publicerar, säljer eller på annat sätt ger allmänheten tillgång till ett verk, må det vara text, musik, rörliga bilder eller något annat, också måste acceptera att verket kan komma att kopieras och på olika sätt hanteras helt utanför upphovsmannens kontroll och måste ta hänsyn till detta i eventuell prissättning. Den upphovsman som inte kan acceptera detta får helt enkelt låta bli att publicera något verk. Observera att det naturligtvis är en helt annan sak om någon utan tillstånd säljer kopior av någon annans verk eller påstår sig vara upphovsman, i sådana fall är det solklart en kriminell handling som ska beivras. Om ett verk används i kommersiella sammanhang ska det utgå ersättning i någon form (däremot kan man ju diskutera vad som menas med ”kommersiella sammanhang”). Det är däremot inte OK att egenmäktigt kräva ersättningar när jag köper ett USB-minne för att ha en Linux-distribution på eller en extern hårddisk för att lagra egna digitala foton.

Om Copyswede är så dåliga på att förhandla till sig normala ersättning till sina medlemmar att de måste ha hjälp av lagstiftare för att kunna smygbeskatta konsumenterna så finns det definitivt anledning för Copyswedes medlemsorganisationer att ifrågasätta organisationens kompetens. Mitt förtroende för organisationer som Copyswede, som trots mycket gynnande speciallagstiftning medvetet väljer att gå utanför lagens ramar för att ytterligare sko sig och sina medlemmar, är som du säkert förstår obefintligt. Upphäv omgående lagen (1960:729) §26k-26m.

Det har varit några artiklar i ämnet bland annat på DN, SvD, SvD, IDG, IDG och IDG.

Kommentera

Stäng meny