Politiskt korrekt i studentvärlden

Det har rapporterats i media om ett studentikost upptåg där några svartsminkade studenter klätt ut sig till det som en gång i tiden benämndes ”negerslavar”. Det var även en påhittad slavauktion med i bilden. Med andra ord inget konstigare än det som kan hända på en maskerad eller teaterscen eller för den delen på film eller på tv. Det som förvånar i rapporteringen är alltså inte upptåget i sig utan hur inskränkta och politiskt korrekta många personer i universitetsvärlden verkar vara, inräknat rektorer och kuratorer.

Det man slås av är hur upprörda vissa personer säger sig vara över det inträffade. Frågan är ju om de faktiskt är det i verkligheten eller om det bara är något som visas upp för media. Kanske finns det en förhoppning att någon avsomnad hjärtefråga ska komma till heders igen, eller så handlar det bara om att få synas i media.

Det är en gammal sanning att man inte kan ta något på allvar om man inte samtidigt kan skratta åt det. Det finns naturligtvis tillfällen där skämt inte passar sig, men det beror inte på att situationen inte går att skämta om utan för att ingen är på skämthumör. Tyvärr verkar vissa personer inom universitetsvärlden ta sig själv på alldeles för stort allvar och verkar dessutom ha en syn på omvärlden som passerat alla tänkbara politiskt korrekta filter.

Studentombudet Maria Chowdhury:

Jag upplever att många inte riktigt förstår att det inte är roligt att skratta åt händelser där människor har dött. Det är ett jätteproblem och verkligen obehagligt.

Med andra ord finns det inget man faktiskt kan skratta åt längre. Jag förutsätter att all spex- och festverksamhet omgående upphör i Lunds studentvärld. Det är ju med säkerhet ett flertal personer som under åren dött i samband med nationsfester, och hur många dödsfall Djingis Khan var skuld till kan vi bara sia om. Faktum är ju att all form av glädjeyttring måste anses som kränkande för någon och alltså måste beivras. Eller?

Nej, naturligtvis inte. Man kan skämta om allt, humorn är faktiskt en viktig del av att vara människa och skratt är faktiskt nyttigt. Hur Maria Chowdhury tänker, om hon nu gör det, när hon säger att det inte är roligt att skratta åt något är oklart. Om något inte är roligt skrattar man väl inte åt det?

En del av de personer som uttalar sig i media angående det inträffade har sina egna agendor och agerar som dom gör därför att de har ett mål med det. Andra säger det som de tror de förutsätts säga med tanke på vad de studerar och vem de umgås med. En av de få personerna som framför en vettig åsikt i Sydsvenskans artikel är en färgad person som inte alls tycker att det inträffade är kränkande eller rasistiskt.

Hallands nations kurator Elinor Laveson säger att:

Jag såg det som en rolig utklädnad. Vi har tagit kontakt med de studenterna och de är ångerfulla.

Varför de skulle vara ångerfulla vet jag inte riktigt, de har ju inte gjort något fel.

Att bli kränkt, som det ju så ofta skrivs i media, är numera i många fall ett inlärt beteende. Människor lär sig genom medias bevakning av händelser att det ska bli kränkta när något som på minsta sätt skulle kunna uppfattas som negativt berör dem. Men i realiteten är det ju inte så. Man kan kränka en person till exempel genom att uttala sig förnedrande om denna eller inskränka dennes rättigheter eller friheter. Men att komma med påståenden som att det är kränkande eller hets mot folkgrupp att några studenter är utklädda till ”negerslavar” visar på en enorm brist på insikt i vad det faktiskt innebär att verkligen vara kränkt.

Jallow Momodou, som är något slags representant för Afrosvenskarnas Riksförbund, har enligt uppgift polisanmält det hela för hets mot folkgrupp. Han berättar dessutom i Sydsvenskan att:

Det är fruktansvärt osmakligt, jag kan inte med ord beskriva hur kränkt jag känner mig

Varför kan man ju undra, för inte var väl han närvarande vid händelsen? Och om han inte var närvarande, hur kan han då ha blivit kränkt. Och med tanke på att den slavhandel som åsyftas upphörde för ungefär 150 år sedan kan ju inte Jallow Momodou ha någon direkt anknytning till densamma och definitivt inga upplevelser som skulle rendera det studentikosa spektaklet som kränkande. Faktum är att Jallow Momodou gör färgade personer en otjänst genom sitt omogna beteende, för vem kan ta färgade personer på allvar när dom beter sig så barnsligt? Och slutligen bör kanske Jallow Momodou läsa på lite angående hur illa afrikaner betett sig mot andra afrikaner under historien, han verkar synnerligen okunnig i det ämnet.

Säga vad man vill om studentvärlden men såhär inskränkt och korkad ska den väl ändå inte vara? Lite skärpning om jag får be!

Mer att läsa finns bland annat i KvP, Alla studier, SvD, SvD, SvD och studenttidning Lundagård.

Även en och annan blogg har skrivit i ämnet som En väldans massa Daniel, Ikas betraktelser, Allra Underdånigast, Pinglans tankar, Högerkonspiration, Radikalen, Håkans Blogg och Grevad Lux.

Detta inlägg har 4 kommentarer

  1. ”upphörde för ungefär 150 år sedan kan ju inte Jallow Momodou ha någon direkt anknytning till densamma och definitivt inga upplevelser som skulle rendera det studentikosa spektaklet som kränka”

    Jallow gör detta för att hans förening ska fortsätta punga ut ca 300 000 per år av svenska staten.

    Något mycket obehagligare än studentskämt.

  2. Alright, folk tar sig på stort allvar..nästa gång kan nations studenterna på partyt klä ut sig tig koncentrationslägers swastika prydda vakter med davistjärna prydda fångar som går omkring med behållare med etiketter där det står ’zyklon B’. Få se hur roligt det blir…

    1. Huruvida någonting är roligt eller inte beror ju på sammanhanget. Det har ju gjorts ett antal komedier om judar och nazister, inte minst av Mel Brooks. Eller varför inte ta musikalen The Producers som exempel på hur man kan skoja om nazister. Så länge det man gör inte är ämnat att skada någon ska det vara tillåtet att skämta om det.

Kommentera

Stäng meny