Wikileaks och rättsröta

Knappast någon är väl helt okunnig om turerna kring Wikileaks och anklagelserna mot Julian Assange. Men frågan är vad som faktiskt hänt och vad det som händer kring utredningar och läckor säger om rättssäkerheten i Sverige.

Julian Assange är australiern som är talesman och en av de ledande personerna inom Wikileaks, webbplatsen som publicerar hemliga och läckta dokument som avslöjar makthavare och politiker bland annat. Det är ju föga förvånande att Wikileaks inte är särskilt omtyckt i vissa kretsar och att det finns en hel del personer som varit inblandade i mer tvivelaktiga aktiviteter som gärna hade sett att webbplatsen försvann och att de ansvariga låstes in på obestämd tid. Tack och lov har ju inte korrumperade politiker hur mycket makt som helst och kan inte göra vad som helst var som helst i världen även om vissa försöker.

Att mycket av det som Wikileaks avslöjar redan har varit känt till viss del innebär inte att det är ointressant att det läggs fram bevis som svart på vitt visar vad som hänt. Det måste finnas risk att avslöjas för den som fuskar eller på något sätt bryter mot lagar eller regler, oavsett om det är den vanlige medborgaren eller en president i något stort land. Nu är ju dessutom ytterligare en webbplats, Openleaks, på gång att öppnas av tidigare avhoppade Wikileaksmedarbetare.

En del röster har höjts för att publiceringar skulle försvåra framtida forskning eftersom hemlighetsmakeriet kommer att öka och det blir svårare att få reda på vad som faktiskt skett. Frågan är om det ens är en relevant synpunkt eller om det bara rörde sig om ett tillfälle för personen som hade synpunkten att synas i media. Oavsett vilket går det aldrig att helt korrekt beskriva ett historiskt skeende i efterhand eftersom det hela tiden tolkas av den som bedömer och gör urval av material. Det är ju inte utan orsak som det heter att vinnaren skriver historien.

Att företag som Amazon, PayPal, Visa och Mastercard med omedelbar verkan säger upp avtalen med Wikileaks med grumliga hänvisningar till att man inte kan medverka i brottslig verksamhet, när det inte finns någon som helst rättsprocess igångsatt och där det är ytterst tveksamt om det finns något lagrum som faktiskt kan användas, gör ju att man kan ifrågasätta hur pålitliga dessa och andra stora företag är. Finns det risken att företag som dessa i framtiden helt plötsligt säger upp avtal för att de inte gillar det som en avtalspartner står för? Eller för den delen för att en avtalspartner inte tagit ställning i en viss fråga eller är för eller emot en viss politisk kandidat eller fråga? Att det förekommit politiska påtryckningar från amerikanskt håll har ju rapporterats i flera fall. Bland annat har ju den amerikanske senatorn Joe Lieberman uttalat sig på ett sätt som klart visar att man i vissa kretsar struntar i lagar bara man får som man vill.

För Julian Assange personligen är ju läget lite prekärt. Han är anklagad för våldtäkt och sexuellt ofredande och riskerar även om han frias i det fallet att utlämnas till USA där han utan tvekan kommer att bli permanent inlåst med hänvisning till någon terrorist- eller spioneriparagraf. De senaste rapporterna talar om att Assange är fri mot borgen i Storbritannien men med restriktioner och utan pass. Även Aftonbladet och DN rapporterar och påpekar att det ännu finns möjlighet att frigivningen överklagas och därmed skjuts upp. Som vanligt vill den svenske åklagaren Marianne Ny inte uttala sig i fallet.

Att det är synnerligen osannolikt att Julian Assange gjort sig skyldig till de sexbrott som han är anklagad för torde stå helt klart. Genomgångar av vad som verkar ha hänt finns på Samtycke Nu, Samtycke Nu och Omvärldsanalys. Läs detta om du fortfarande tror på sexanklagelserna. Hur många kvinnor går på kräftskiva med eller blir pressekreterare åt en person de blivit sexuellt ofredade av? Julian Assanges misstag i det här fallet är utan tvekan att han haft sex med fel personer och dessutom slarvat med kondomen. En person i hans position måste vara lite försiktig med sina sexuella kontakter och inte knulla runt med alla kändiskåta tjejer, eller om man så vill groupies, som dyker upp.

I aftonbladet kan vi läsa hur kvinnornas advokat, Claes Borgström, som ju knappast gjort sig känd för storverk i sin tidigare gärning, uttalar sig:

Claes Borgström säger att det ibland kan vara svårt för en person att avgöra vad som är ett sexuellt övergrepp.

Alltså, om någon inte förstått att hon blivit utsatt för sexuellt ofredande eller våldtäkt i samband med händelsen utan först en vecka senare så kan inte jag se att det finns någon som helst trovärdighet hos de båda kvinnorna. För övrigt har jag svårt att se hur kvinnliga socialdemokratiska kristna feministiska djurrättsaktivister kan utöva någon som helst attraktion på någon varelse av hankön. Dessutom finns ju enligt nätuppgifter kopplingar mellan en av kvinnorna och kubanska organisationer med kopplingar till amerikansk underrättelse- och säkerhetsverksamhet, även om sådana kopplingar kan kännas något långsökta.

Den ansvariga åklagaren, Marianne Ny, agerar i ärendet på ett suspekt sätt. Hon har tidigare visat prov på åsikter som gör att man kan placera in henne i facket rabiata manshatare, och det är knappast troligt att hon gjort en objektiv bedömning av ”bevisen” i den aktuella utredningen. Det finns uppgifter som ger vid handen att hon i sitt arbete på Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg gärna hade sett att fler personer hade dömts utan tillräckliga bevis. Förmodligen blev frestelsen i just fallet med Assange för stor för att avstå från att hamna i strålkastarljuset och dessutom ge en i hennes ögon rejäl mansgris en välförtjänt rättslig pungspark. Att åklagare agerar på ett icke objektivt sätt är ju inte helt ovanligt men vi har på kort tid sett två kvinnliga åklagare göra sig skyldig till samma fel. Ulrika Rogland som är ansvarig för den usla hanteringen av målet om BDSM i Malmö tingsrätt tidigare i år fortsatte att driva målet där alla fakta talade emot hennes version av vad som hänt utan att bry sig om hur detta ställde till det för de inblandade. Enligt uppgift från rättegångsåhörare ska hon dessutom bland annat ha hotat vittnen för att de inte skulle säga fel saker, dvs sådant som inte passade henne. Åklagare Rogland är enligt obekräftade uppgifter föremål för en internutredning med anledning av det sätt som hon skötte den aktuella utredningen. Frågan är om samma sak kommer att drabba Marianne Ny eller om hon kommer att kunna slå ifrån sig sanningen när det väl visar sig att det inte finns något fog för häktningen av Julian Assange. Eller finns det anledning att misstänka att rätten kommer att vara lika lite objektiv som åklagaren och slentrianmässigt döma till kvinnornas fördel när ord står mot ord. Det torde så här långt stå klart att Marianne Ny inte fullföljt sitt uppdrag på ett oklanderligt sätt.

Det kan ifrågasättas i vilken grad en man som anklagas för sexuella övergrepp i Sverige idag faktiskt omfattas  av rättssäkerhet i sådan omfattning man kan förvänta. Risken att dömas mot sitt nekande och utan någon som helst teknisk bevisning, enbart på en berättelse från en kvinna, en berättelse som kan vara fullständigt påhittad, där åklagare och domstol ensidigt tar parti för den kvinnliga parten, signalerar inte rättssäkerhet. För en kvinna är det ett praktiskt sätt att hämnas och om hon sköter sina kort rätt behöver hon inte ens dyka upp i rättssalen utan representeras av ett målsägarbiträde vilket omöjliggör för en försvarsadvokat att faktiskt avslöja rena lögner och fantasier. Naturligtvis får man inte blunda för att en massa kvinnor råkar illa ut och drabbas av sexuellt våld i olika situationer men man får inte riskera att oskyldiga straffas. Om man tummar på kraven är de som drabbas värst de kvinnor som inte kommer att bli trodda när det berättar om hur de blivit utnyttjade eller utsatta för brott. De feministiska förkämparna som vill bura in män med hjälp av tvivelaktig bevisning kan alltså faktiskt vara de feministiska idealens största fiende.

4 Comments

  1. Johan solversö

    Det här med rättsröta och sexualbrott är inget nytt påfund.
    I många år har det snarare varit regel att alltid utgå ifrån att allt kvinnan påstår är sant (om det inte motbevisas)
    Jag vet detta själv då jag är en av de få som faktiskt lyckades motbevisa min frus våldtäktsanklagelser. Hon ville skiljas och angav mig för våldtäkt. Fick först 4 år i tingsrätten men lyckades tillföra motbevisning i hovrätten.
    Jag hade tur som kunde bevisa att inget hänt, de flesta kan likt forna tiders häxprocesser aldrig det.

  2. Inga-Lill

    Ja, inte är det här med våldtäkter och sexuella övergrepp något som Assange skulle kunna dömas till om lagen skulle följas. I det här läget däremot så är det väl ingen hemlighet om varför han åtalas. Inte bara för att resemontören är manshatare, nej det har nog med det stora landet i väster att göra. De vill nog bra gärna lägga vantarna på honom och enklast görs det om han blir utlämnad till Sverige.

    Tyvärr så har många dömts för sexuella övergrepp och våldtäkter i det här landet, fast de varit oskyldiga. Så nu har jag bett mina söner att se till att ha ett kontrakt med sig om de nu skulle komma på tanken att ha sex med en främmande kvinna. Detta kontrakt borde vara bevittnat av två ojäviga vittnen som även kunde vara vittnen under själva akten. Av kontrakten ska det klart och tydligt framgå att kvinnan är med på noterna av fri vilja och att hon är vid sina sinnens fulla bruk. Kanske någon lagvrängare kan lägga ut dylika kontrakt för var och en att tanka hem gratis, för det skulle nog behövas så länge som det inte behövs minsta lilla bevis för att det varit en våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *