Det har varit mycket skriverier om cannabis den senaste tiden. Finns det fog för påståenden om farlighet, eller ofarlighet, och vad händer om man skulle legalisera?

Vad är cannabis? Det är ett ogräs och en gröda. Marijuana och hampa är andra namn för samma växt. Cannabis är mångsidig och kan producera växtfiber till textiler och rep, ge växtolja, bränsle mm. Dessutom innehåller vissa varianter av cannabis lite större mängder av THC som är det som ger den huvudsakliga narkotiska effekten. Cannabis är även råvaran vid tillverkning av hasch. Cannabis kallas inte sällan gräs efter engelskans ”weed” som betyder ogräs. Det finns många andra namn på denna drog.

Det sprids en hel del osanna rykten om cannabis, både från motståndare och anhängare. Motståndarna överdriver farorna och problemen och anhängarna, föga förvånande, de positiva sidorna av cannabisbruk. Dessutom kan man ifrågasätta hur objektiva en del studier som gjorts på området är. Man har gjort undersökningar som visar att så många som 90% av alla observationsstudier inom hälsoområdet kan ha sådana brister att de slutsatser som framkommit kan ifrågasättas eller i många fall helt måste förkastas. I många fall beror det förmodligen på förutfattade meningar och övertygelse hos de som utför studien samtidigt som önskemål från t ex finansiärer inte heller kan räknas bort. Det är alltså inte helt enkelt att göra en vettig bedömning av för- och nackdelar utifrån tillgängligt material. Tyvärr bryr sig inte offentliga personer alltid om sådana begränsningar, som Maria Larsson, regeringsansvarig i narkotikafrågor, gör i en artikel i Metro, där hon tydligt visar en tvärsäker attityd som det faktiskt inte finns någon vetenskaplig bärighet för. Men vetenskapen har trots detta en del kunskaper om cannabis.

Om vi börjar med hälsorelaterade aspekter så finns det dokumenterad nytta av cannabisbruk vid ett antal sjukdomstillstånd. Det kan röra sig om sådant som cancer och den därtill ofta kopplade cellgiftsbehandlingen, AIDS, kronisk värk och undernäring. Cannabis minskar illamående, stimulerar aptiten, kan hämma tumörtillväxt och minskar värk bland annat. Det är därför som det på vissa håll i världen är tillåtet med medicinsk cannabis som antingen röks eller intas via mat, alternativt kan THC även fås i tablettform även om det är tveksamt hur bra effekten är jämfört med riktig cannabis.

För de flesta brukare som inte har medicinsk anknytning är naturligtvis ruset det positiva. Enligt uppgift initialt eufori, förändrad tids- och verklighetsuppfattning mm följt av en mer seditativ fas som kan vara ett antal timmar. Nu ska man ju inte tro att användningen av cannabis är annorlunda från andra ämnen eller preparat med stimulerande eller narkotisk effekt. De är ofta beroendeframkallande och leder vid långvarigt bruk till skador, så som tobaksanvändning eller alkoholism gör, och då är det ju faktiskt ett missbruk vi pratar om. Däremot är det inte helt klarlagt hur stora riskerna är vid rekreativt bruk, som innebär begränsad användning vid begränsade tillfällen. Att alla droger innebär risker är dock ställt utom allt tvivel.

THC och andra substanser lagras temporärt i kroppens fettväv, och eftersom hjärnan består till ca 80% av fett lagras det även där. I vilken omfattning detta har effekt på kroppen under tiden som THC finns kvar är oklart. Det finns uppgifter om att i kroppen lagrad THC kan ge upphov till psykoser och andra mentala tillstånd men det finns tveksamheter till hur tillförlitliga dessa uppgifter är. Det finns undersökningar som visar att patienter inom psykiatrin är tidigare cannabisbrukare i större grad än folk i genomsnitt. Nu kan ju det bero på att personer med psykiska problem har en större dragning till narkotiska preparat eller att personerna är känsligare för cannabispåverkan än fullt friska människor. Det går därför inte att med säkerhet säga något om risken för psykiska besvär efter bruk av cannabis. Precis som med andra droger är dock barn och unga extra känsliga för effekterna och riskerar både att snabbare bli beroende och att få livslånga skador av drog(miss)bruk även om det sker i mer begränsad omfattning. Det är därför viktigt att man i så stor utsträckning som är möjlig begränsar ungas droganvändning.

När man diskuterar cannabis påverkan på människor måste man även komma ihåg att olika substanser är beroendeframkallande i olika grad. Det finns undersökningar som visar att av de som regelbundet brukar tobak är mer än 30 % beroende, av de som regelbundet dricker alkohol är 15 % beroende och av de som regelbundet brukar cannabis är mindre än 9 % beroende. Och när vi nu konstaterat hur beroendeframkallande de två vanligaste drogerna i samhället är så kommer vi osökt in på legaliseringsfrågor och hur samhället bör förhålla sig i förhållande till droger i allmänhet och cannabis i synnerhet.

I Kalifornien hade man nyligen en folkomröstning där 46 % av väljarna var för en legalisering. I en artikel i SvD kallar Jörgen Svidén detta för en bred uppslutning för ett förbud, när det egentligen bara var några hundra tusen väljare som valde att säga nej istället för ja (Jörgen Svidéns artikel är för övrigt ett exempel på hur människor motsäger sig själv i sin iver att försöka få fram ett budskap som inte riktigt håller hela vägen). Att motståndet påstås vara starkt kan delvis beror på att det kan finnas inflytelserika personer som har egenintresse av en fortsatt kriminalisering av cannabis, på att folk i allmänhet okritiskt tror på allt som sägs av auktoriteter, liksom det kan vara så att offentliga personer ogärna byter åsikt även om det är tydligt att de tidigare vedertagna uppfattningarna visat sig felaktiga. Man kan ju bara se på hanteringen när cannabis kriminaliserades i USA på 1930-talet och på hur drogen hanterats där sedan dess.

I Sverige, liksom i ett antal andra länder, har makthavarna bestämt sig för att ha en nolltolerans mot narkotika. Detta blir ju lite svårt att riktigt motivera om man inte kan visa att narkotika är mycket farligare än t ex alkohol. Det är ofta då som man letar upp eller gör olika studier som visar det resultat man vill få fram. Kom ihåg att man med de data som finns tillgängligt i de flesta observationsstudier kan få fram flera helt motstridiga resultat beroende på hur man tolkar data och vilka samband man tror sig se. Det är bland annat därför man ska vara mycket skeptiskt till resultaten i denna typ av studier. Man kan heller inte se någon klar och entydig koppling mellan cannabisbruket i ett land och samma lands nivån på lagstiftning och rättspraxis vad gäller cannabisrelaterade aktiviteter.

Man ser ofta jämförelser mellan Sverige och andra länder där man lyfter fram att missbruket är större i länder där man har en tolerantare syn på cannabis. Men det man glömmer i det resonemanget är att det inte finns något jämförbart land som har en helt legal hantering av cannabis. Vissa länder har i princip straffeftergift för begränsat innehav och eget bruk (Spanien och Nederländerna kan sägas tillhöra denna kategori) men det är ändå fortfarande illegalt. Och hur ser distribution och marknad ut när något är illegalt? Jo det hanteras av kriminella personer i stor utsträckning, kriminella som säkerligen även tillhandahåller andra droger för den som kanske är nyfiken på att prova något mer, kriminella som naturligtvis vill locka så många som möjligt att börja använda droger och gärna i så låg ålder som möjligt. Det går alltså inte att med exempel från andra länder säga vad som skulle hända om vi i Sverige, eller för den delen något annat land, beslutade att ha en helt legal marknad för cannabis, eller någon annan motsvarande drog.

Man kan inte säga att man har en fungerande marknad för en drog om den inte befinner sig på en jämförbar nivå med andra legala droger. Om man kan köpa tobak och alkohol i en affär men t ex cannabis endast säljs av kriminella så finns det ingen fungerande marknad för just cannabis. I ett land där tobak och alkohol säljs i vilken butik som helt borde även andra droger göra det. Kanske med viss begränsning som i apoteksform eller liknande men ändå med en helt laglig tillverkning, distribution och försäljning.

I Sverige skulle man kunna tänka sig försäljning av cannabis på apotek eller i butiker med speciellt tillstånd, i begränsade portioner, till personer 20 år eller äldre. På samma sätt borde man tillåta försäljning av alkohol även i vanliga butiker så länge de uppfyller vissa krav. Så länge man med rimlig säkerhet kan säkerställa att ålderskontroll görs i tveksamma fall och så länge slarv eller medvetna brott mot reglerna kan medföra indraget tillstånd finns det ju ingen anledning att tro att ett sådant system inte skulle fungera. Man kan även i samma anda tillåta egen odling av cannabis precis som det är tillåtet att tillverka öl och vin för eget bruk. Man kan ju naturligtvis tycka att även sprittillverkning enligt detta mönster borde vara tillåtet för eget bruk men just det hamnar lite utanför ämnet.

Att bruket av cannabis skulle bli större med en legalisering är ju inte särskilt svårt att gissa, och det kan nog de flesta hålla med om. Hur stor påverkan det skulle ha på samhället är däremot inte helt klart. Det skulle faktiskt kunna ge upphov till mindre våld och kriminalitet eftersom cannabisbrukare sällan är särskilt våldsamma av sig och eftersom man minskar kriminellas kontakter med ”vanliga” människor samt tar ifrån dem en viktig inkomstkälla. Man kan ju även tänka sig att alkoholbruket minskar eftersom behovet blir mindre när cannabis används istället och även att bruket av andra narkotiska preparat minskar. Det finns undersökningar som visar att alkoholpåverkade personer är flera gånger farligare än cannabispåverkade i trafiken t ex. Men man måste också anta att det uppkommer negativa effekter som att personer som redan har problem drabbas ytterligare eller hamnar i missbruk. Det kan faktiskt också vara så att just bruket av en illegal drog kan påverka känsliga personer negativt och att en legalisering hade underlättat för vissa (miss)brukare att leva ett drägligt liv.

För egen del tror jag att det åtminstone skulle bli en mindre men ändå tydligt observerbar positiv effekt för samhället i stort om cannabis legaliserades.