FN:s millenniemål – självmål?

Det har skrivits en del om FN:s millenniemål de senaste dagarna, även om ämnet kanske försvunnit lite i den strida strömmen av valrapportering. Bland annat Sydsvenskan, SvD, DN, DN och Aftonbladet har rapporterar om det hela. Men varför har FN glömt bort den viktigaste frågan av alla?

FN satte vid millennieskiftet upp åtta olika mål för att förbättra världen. Man säger sig fram till år 2015 vilja:

  • Halvera fattigdom och hunger.
  • Uppnå grundskoleutbildning för alla.
  • Främja jämlikhet och öka kvinnors makt.
  • Minska barnadödligheten.
  • Förbättra mödrahälsan.
  • Bekämpa hiv/aids, malaria och andra sjukdomar.
  • Säkra en miljövänlig och hållbar utveckling.
  • Utveckla ett globalt partnerskap för utveckling.

Allt det där låter ju bra även om man nog inte ska ha alltför högt ställda förhoppningar med tanke på alla problem som kan uppstå och den extrema underfinansieringen av projektet. Men det är inte de bitarna som är det allvarliga. Det allvarliga är att man valt att totalt ignorera det största problemet – överbefolkningen.

Jorden är redan idag extremt överbefolkad. Mänsklighetens belastning på ekosystemet är så omfattande att den riskerar att slå ut mycket av det övriga livet på jorden. Om man då genomför massiva insatser för att minska barnadödligheten och förbättra mödrahälsan utan att samtidigt se till att det finns omfattande resurser för att minska antalet graviditeter, och därmed antalet födda barn, kommer man faktiskt att i realiteten öka på befolkningsökningen med de problem det medför.

Samma sak gäller för utrotandet av fattigdom och hunger och bekämpandet av sjukdomar. Det kommer att leda till att det föds fler barn om man inte samtidigt ser till att sätta in insatser för familjeplanering. Det är ju just tillgången på mat som tillåtit befolkningen att växa sig så stor som den är.

Det är utan tvekan så att utbildning är en av nyckelfaktorerna för att få ner barnafödandet, eftersom utbildade människor vågar tänka mer själv och ifrågasätter tidigare värderingar. Utbildning ger större möjligheter till mer avancerade arbetsuppgifter med större inkomster vilket motverkar behovet att ha ett antal barn för att säkra försörjningen. Och kvinnor vill göra annat än att sköta hemmet och föda barn när de väl fått upp ögonen för sina möjligheter. Tyvärr kommer det att dröja innan alla barn kan få en utbildning. Dessutom är utbildning en långsiktig insats som inte ger något egentligt utslag på befolkningsökningen förrän kanske en generation in i framtiden.

På en rak fråga i en chat på dn.se svarar Jan Eliasson, FN-chefens särskilda ambassadör för millenniemålen, att ”antalet barn per kvinna i världen har minskat från 4,5 barn 1970 till 2,5 barn 2007”. Vad han inte berättar är att jordens befolkning i princip fördubblats under denna period och att det ju därför föds precis lika många barn för mycket idag som det gjorde 1970. Över lag är Eliassons svar på frågorna i chatten sådana att man får intrycket av en översittarattityd och att man från FN:s sida redan har bestämt hur man vill att resultatet ska bli, oavsett hur verkligheten ser ut. Man kan ju alltid skylla på någon annan i efterhand.

Det skrämmande är att det inte finns något som indikerar att befolkningen faktiskt skulle börja minska på den här sidan 2050. Prognoser från t ex U.S. Census Bureau visar att befolkningstillväxten kommer att halveras till 2050, men befolkningen kommer alltså att fortsätta öka. Detta i ett läge där befolkningen skulle behöva minska drastiskt.

Idag är befolkningsökningen varje dygn drygt 208 000 människor. För att sätta det i perspektiv kan man säga att det skulle behövas en Estioniakatastrof var sjätte minut eller en tsunami i storleksordning med den som inträffade annandag jul 2004 ungefär var 27:e timme för att hålla befolkningstalen konstanta. Jordens befolkning ökar med ett Malmö på 1.5 dygn och med ett helt Sverige på 1.5 månader.

FN?

Man ska vara medveten om att mycket av den matproduktion som sker idag baseras på tillgång på billiga fossila bränslen till t ex jordbruksmaskiner och den energikrävande konstgödningen. Det är även ett faktum att stora delar av den areal som idag används för spannmålsodling riskerar att erodera bort eftersom den består av jordtyper som behöver bindas av t ex gräs eller annan växtlighet och som när den plöjs upp eller på annat sätt bearbetas snabbt minskar i tjocklek genom inverkan av väder och vind. Andra viktiga jordbruksmarker riskerar att hamna under vatten när havsytan stiger på grund av den globala uppvärmningen. De monokulturer som uppstår när stora fält används för en enda gröda slår ut många arter, kan faktiskt gynna skadedjur och därmed kräva en massa bekämpningsmedel och är närmast att se som miljöförstöring. Dessutom är spannmålsprodukter tveksamma ur näringssynpunkt då de kan misstänkas vara upphov till olika vällevnadssjukdomar (hjärt-kärlsjukdom, diabetes m fl) eftersom de t ex är kolhydratbaserade och relativt näringsfattiga. Mer spannmål för att mätta fler kan alltså göra att fler blir sjuka och måste ha livslång medicinsk behandling för att leva ett drägligt liv. Risken är stor att insatserna som görs idag mot svälten paradoxalt nog kan förstärka en framtida massvält i världen.

Naturligtvis är det bra att det görs insatser för att förbättra världen. En del av åtgärderna är mycket välkomna. Men det är ändå skrämmande att man helt ignorerar befolkningsfrågan och låtsas som om allt ska lösa sig själv. Det kommer det nämligen inte att göra.

Man får känslan att FN agerar som tre kända apor, som inte vill se, inte vill höra och inte vill säga det dom borde.

Kommentera

Stäng meny