Valanalys

Riksdagsvalet 2010 är över och valresultatet är i princip klart. Är det uppkomna läget verkligen så besvärligt som vissa påstår eller finns det kanske fördelar med att sådant här läge?

Att valet 2010 kommer att gå till historien står helt klart. Socialdemokraternas rejäla nedgång signalerar att väljarna inte längre tror att det stora röda partiet är något att satsa på för framtiden. Den borgerliga alliansens relativa framgång är unik i modern svensk politisk historia och visar ju tydligt att väljarna föredrar en mer blå än röd framtid. Man får gå tillbaka till tiden före den allmänna rösträttens införande 1921 för att hitta omvalda högerregeringar och Socialdemokrater med så lågt väljarstöd. Att det sen inte räckte ända fram för Alliansen och det inte blev en egen majoritet kan ju ändå ses som ett litet misslyckande, men samtidigt måste man komma ihåg att Alliansen sågs som uträknade under nästan hela mandatperioden och i ljuset av det är naturligtvis bedriften att sitta kvar som det största politiska alternativet en stor seger.

Det som blev en smolk i partiföreträdarnas glädjebägare var ju Sverigedemokraternas intåg i riksdagen, med röstetal i samma storleksordning som KD och V. Oavsett vad man anser om partiet och dess politik är det ett faktum att de målmedvetet arbetat under många år med just detta som mål. Att, som de övriga partierna säger sig vilja göra, försöka isolera SD i hopp om att de inte ska få något inflytande och ramla ur riksdagen vid nästa val torde vara utsiktslöst, för att inte säga enfaldigt. Med tanke på hur väletablerat SD är i kommuner runt om i Sverige, och de fördelar partiet får genom att sitta i riksdagen och därmed komma med i debatter, få ekonomiska fördelar i kommande valrörelse med mera gör att det enda som kan hota partiets position är om det splittras på grund av interna stridigheter. Man ska komma ihåg att SD har en lång historia och t ex är i en helt annan position än den det då nystartade Ny Demokrati hade 1991. Det framtiden får utvisa är vem som kommer att representera SD i riksdagen och dessa personers värderingar och åsikter.

Några små reflektioner man kan göra är hur vänsterpajasen Ohly ska kunna sitta i samma riksdag som SD när han inte kan sitta i samma sminkloge som Jimmie Åkesson? Man kan även fundera på hur V kan kalla sig mer demokratiskt än SD med tanke på sin historia och ideologiska hemvist? Kommunister över lag är ju inte direkt kända för att förespråka medborgerlig frihet och personlig integritet.

Man kan fråga sig hur länge S kommer att sitta kvar i det rödgröna samarbetet när det uppenbarligen inte gett några positiva resultat i valet? Och vem tar över efter Sahlin?

Kommer Miljöpartiet att närma sig Alliansen för att blockera SD eller väljer man att blunda för verkligheten och hoppas att det inte blev som det blev? Och blir det någon skillnad när nya språkrör väljs nästa år?

Man kan fråga sig om det inte är en fördel att ha en Alliansregering utan egen majoritet. Det skulle ju kunna innebära en slags försäkring mot fler beslut i stil med FRA-lagen. Kanske kan de saknade mandaten för Alliansen vara en garanti för att man inte hittar på vilka dumheter som helst och att de beslut som fattas har en bredare partipolitisk förankring.

Och slutligen, kommer SD att passivt stödja Alliansen och därmed i realiteten isolera de rödgröna? Ännu vet vi inte vad framtiden har att erbjuda och utvecklingen under hösten lär bli intressant att följa.

Kommentera

Stäng meny