Överbefolkning – Tredje delen

Den här artikeln i tre delar handlar om överbefolkningen, dess orsaker, storlek och vad som eventuellt går att göra åt den. I den här tredje delen behandlas hur man ska kunna komma tillrätta med överbefolkningen.

Jag har tidigare tittat på överbefolkningens orsaker och följder och även räknat på olika scenarion för en maximal långsiktigt hållbar befolkning på jorden. Men bara det hjälper ju inte, för att något ska hända måste ju åtgärder vidtas. Vad kan man göra?

Om vi till att börja med tittar ur en utomstående betraktares synvinkel och betraktar människan som vilket annat djur som helst borde det utan tvivel ha varit fri jakt och massutrotning som gällde eftersom människan utan tvekan måste anses vara ett skadedjur. Nu är ju den metoden varken lämplig eller praktiskt i verkligheten eftersom jägaren knappast vänder bössan mot sig själv. Vi kan med andra ord inte använda samma metoder mot oss själva som vi använder mot andra djur.

Naturen kan ju naturligt till viss del reglera populationers storlek genom att individer lättare smittar varandra med livsförkortande sjukdomar när fler individer lever på ett begränsat område. Genom vår moderna sjukvård har vi delvis satt den funktionen ur spel eftersom vi kan bota eller begränsa många sjukdomar som annars varit direkt dödliga. Det finns ju naturligtvis en risk, eller chans beroende på hur man ser det, att en ny Digerdöd uppstår som vetenskapen inte har någon bot mot och som därför kan reducera jordens befolkning kraftigt. Följdverkningarna av en sådan epidemi riskerar dock att helt slå undan benen för vår civilisation och kasta oss tillbaka till ett mörkare tidevarv. Den ickemänskliga delen av planetens innevånare skulle dock förmodligen uppskatta ett sådant scenario. Att det inte är en väg för att kontrollerat minska jordens befolkning är dock klart. Vi får alltså använda mer konventionella metoder.

Till att börja med måste man konstatera att olika metoder måste till i olika delar av världen. Olika befolkningsgruppers kunskapsnivå, religiösa preferenser, levnadsstandard, trygghetssystem och traditioner spelar in här. Resultatet måste oavsett förutsättningar bli en kraftigt reducerad befolkning, och det sker enklast genom att minska antalet födda barn.

När befolkningen är så stor som den är idag kan man inte acceptera att vissa individer skaffar fler barn än som är rimligt. Det går ju naturligtvis inte att förbjuda människor att skaffa barn, barn är ju för många en naturligt del av livet. Det är ju inte heller önskvärt att människor slutar att skaffa barn, det skulle vara lika illa som idag när det föds för många. Ett barn per kvinna bör vara en målsättning för de närmaste decennierna eftersom man då kan börja få befolkningskurvorna i rätt riktning. De som önskar och har ekonomi för det kan ju naturligtvis skaffa mer än ett barn men man bör ju göra klart att de som skaffar fler än två barn utan tvivel är egoister som bör betala en större del av samhällets kostnader än andra. De som värnar om jordens och mänsklighetens framtid skaffar inte mer än ett barn. Överbefolkningens följder är ju så omfattande att kostnaderna för dessa kan sägas vara astronomiska.

Om vi börjar i vårt eget land, Sverige, så är det ju inte speciellt överbefolkat jämfört med länder som till exempel Kina och Indien. Sveriges befolkning har ändå ökat stadigt under många år, en utveckling som måste brytas, inte minst för att visa för andra länder att det går. Sverige har ju på många områden varit ett föregångsland och kan vara det även på detta område.

En åtgärd som snabbt kan vidtas är att ta bort vissa bidrag som flerbarnstillägg och barnbidrag till flerbarnsfamiljer. Om man ska skaffa mer än ett barn bör man se till att kunna försörja barnen utan bidrag från samhället. Elise Ottesen-Jensen konstaterade redan 1926 att

Du skall icke föda utöver din förmåga att fostra och livnära.

Naturligtvis bör man ha en utfasningsperiod för bidrag till de som redan har flera barn.

En bättre och mer omfattande preventivmedelsrådgivning och gratis preventivmedel kan vara ett sätt att minska mer eller mindre oönskade graviditeter, och även minska barnafödandet i stort. Rejält med information till de grupper som idag har stora barnaskaror, företrädesvis personer med utländsk bakgrund och personer med viss religiös övertygelse, så att dessa anpassar sitt beteende till hur världen ser ut idag kan vara ett annat. De som inte kan få barn på naturlig väg bör själv få bekosta konstgjord befruktning eftersom det inte kan vara motiverat med den sortens behandling på samhällets bekostnad när det redan finns ett stor överskott av barn i världen.

Det finns personer, även om antalet är rätt begränsat, som inte klarar av att ta hand om barn på ett acceptabelt sätt på grund av mentala handikapp eller andra liknande faktorer. Då kan det ur samhällets synvinkel vara berättigat att överväga sterilisering av dessa personer för att undvika alla de problem som skulle drabba de eventuella barnen. Har man inte förmåga att ta hand om sig själv kan man inte heller ta ansvar för barn.

Vi måste även se över hur vi vårdar gamla, svårt sjuka människor. Är det mer humant att hålla människor vid liv med mediciner och medicinska behandlingar än att låta dem få dö och slippa plågor? Idag verkar det som att det är anhörigas dödsrädsla och separationsångest som gör att gamla och sjuka människor onaturligt hålls vid liv. Att få möjlighet att avsluta sitt liv när man inte längre har förmåga att leva det med värdighet borde vara en självklarhet i ett humant samhälle. Dessutom ger det möjlighet att flytta resurser till mer behövande.

Om vi lyfter blicken från vår egen horisont och tittar över världen så behövs det delvis andra typer av åtgärder. En av de absolut mest nödvändiga är att alla människor har tillgång till preventivmedel, och vet hur man ska använda dessa. Kondomer och kunskap skulle kunna var ett bra slagord. Naturligtvis ska man använda de för varje person mest lämpade preventivmedlen, som kondom, spiral eller pessar, eller för de som så önskar erbjuda gratis sterilisering. Här kan det vara bra att påpeka att P-piller och andra hormonbaserade medel inte är att betrakta som lämpliga på grund av de miljö- och hälsoproblem de ger upphov till. Dock kan det ju vara så att det under en begränsad tid är lämpligt att använda hormonella preparat, hellre än att inte använda något preventivmedel alls, för att snabbare kunna få ner födslotalen.

Långsiktigt är det naturligtvis viktigt att alla, oavsett kön, religion och ekonomisk situation får en tillräcklig utbildning som minst motsvarar vår svenska grundskola. Den som har kunskap förändrar nämligen sitt beteende, vågar tänka själv och är ofta mer mottaglig för nya idéer. De är oftast så att de som har flest barn har minst utbildning, eller omvänt så skaffar välutbildade föräldrar få barn. Och eftersom utbildningsnivå ofta har koppling till intelligensnivå kan man indirekt säga att mindre intelligenta människor föder fler barn. Och eftersom mindre intelligenta föräldrar ofta får mindre intelligenta barn innebär det att befolkningens genomsnittliga intelligensnivå sjunker. De dummare blir flera med andra ord. Det är inte politiskt korrekt att uttrycka det så men det är likaväl sant.

Sådant som samhällets trygghetssystem har betydelse. Om människor inte behöver lita till sina barn för försörjning på gamla dar finns ju en betydligt mindre anledning att skaffa en massa barn. Människor är ju inte dummare än att de anpassar sig till de förhållanden som råder och om det är ”olönsamt” att skaffa en massa barn kommer rätt många inte heller att vilja göra det.

En annan åtgärd man kan tänka sig är att kräva någon form av licens för att få skaffa ett barn. Licensen kan kosta mer ju flera barn man har sedan tidigare så att man på det viset begränsar möjligheterna att skaffa stora familjer. Här måste man ju även ta hänsyn till den omfattande korruption som existerar i många länder, oftast samma länder som har störst problem med överbefolkning. Vi ser ju till exempel att Kinas ettbarnspolitik inte fungerar alls i den utsträckning den skulle kunna göra om den hade följts strikt. Det är alltså viktigt att även korruption motarbetas.

Obligatorisk sterilisering för alla som skaffat mer än ett visst antal barn, till exempel två, är en effektiv åtgärd även om den av vissa kan ses som kränkande. Man måste dock sätta den i relation till problemet med överbefolkningen och att drastiska åtgärder kan behövas, speciellt i vissa områden.

Det är nödvändigt att snarast ta itu med olika religiösa företrädares motvilja mot familjeplanering och preventivmedel. Det är inte rimligt att kvinnor i religionens namn diskrimineras, tvingas att föda barn efter barn eller vägras abort. Samma gäller för gamla maktstrukturer, klaner, grupper, organisationer eller andra liknande företeelser som framförallt diskriminerar kvinnor. Lika rättigheter oavsett kön och ursprung måste gälla för alla människor.

Om det fanns tillräcklig vilja skulle vi kunna se sjunkande födelsetal redan inom ett par år. För varje år som går utan att något drastiskt görs kommer överbefolkningens problem att bli allt värre och krisen som oundvikligen kommer kommer att slå hårdare. De flesta människor kan nog inte föreställa sig den värld som finns runt hörnet, där många kommer att svälta ihjäl eller vara gravt undernärda, en katastrof som vi inte sett maken till under mänsklighetens hela historia. Om inte vi gör vad vi kan för att minska befolkningen frivilligt kommer naturen att ordna det åt oss, hur illa det ska bli bestämmer vi själva.

Har du mod att en stilla natt vända ditt lyssnande öra ut mot det stora, fradgande människohavet, då skall du höra jämmer och kvidande, suckar och stönande, klagan och skri från tiotusenden, ja, hundratusenden av olyckliga, vilka offrats på den sexuella okunnighetens altare.

Ur förordet till Människor i Nöd av Elise Ottesen-Jensen, utgiven 1932.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *