Överbefolkning – Första delen

Den här artikeln i tre delar handlar om överbefolkningen, dess orsaker, storlek och vad som eventuellt går att göra åt den. Den här första delen handlar om hur det har kunnat bli som det blivit.

Vår planet har ett problem. Det finns en art som har förökat sig nästan utan hämningar i tusentals år och som inom en nära framtid kan få hela ekosystemet att kollapsa. Arten är varken en sjukdomsframkallande bakterie eller något dokumenterat skadedjur utan människan, Homo Sapiens. Det latinska namnet betyder ungefär ”den tänkande människan” men något mer tanklöst är egentligen svårt att tänka sig.

Egentligen börjar problemen för länge sedan, kanske för 12000 år sedan. Det var då som våra förfäder valde att sluta leva som jägare och samlare och istället lade sig till med en nymodighet som kallades jordbruk. Tyvärr var övergången från jägare till bonde inte någon bra idé. Arkeologerna kan se att de tidigare friska och sunda jägarna förvandlades till småväxta och sjukliga bönder, något som med stor sannolikhet kommer sig av att det var vid den tiden som olika sädesslag kommer in på allvar i människans mathållning. Även om dessa födoämnen inte är lämpliga att äta för människor går det att överleva hyggligt på dem, och den ökade tillgången på näring kombinerat med att människan nu blir bofast gör att folkmängden kan börja öka. Man behöver ju inte längre se till att inte ha fler barn än man kan ha med på vandringar, nu kan man ju ha en hel drös i de permanenta bostäderna bara man ser till att ha tillräckligt med mat för att överleva.

Efterhand som generationerna går ökar långsamt befolkningen. Även om människan exploaterar delar av naturen med sitt jordbruk är det bara mindre områden som tas i bruk eftersom de enda kraftkällorna var egen muskelkraft och kraften från dragdjur. Eftersom djuren måste ha mat och jorden ger en begränsad mängd av den varan kunde inte befolkningen växa sig hur stor som helst och inte hur fort som helst. Människan var fortfarande del av ett naturligt kretslopp. Människan uppfinner en del maskiner som underlättar livet men de är baserade på naturkrafter som vind och vattenkraft, som till exempel vattenkvarnar är, och påverkar knappast miljön. Nya grödor som potatis dyker upp, energirik men näringsfattig, som trots sina brister kan hålla en befolkning vid liv även under missväxtår.

När sedan ångmaskiner och därefter motorer som drivs av fossilt kol och olja dyker upp försvinner kopplingen mellan muskelarbetet och jordens produktion. Genom att använda en energirik men begränsad resurs som olja kan man nu få ut mer av jorden än tidigare och färre personer behövs för att göra det. Men fortfarande finns det en begränsning, för att växter ska växa behövs det gödning och för det behövde man djur som gav gödsel. Även om man indirekt tillförde fossila produkter till åkrarna genom bränsle till maskiner var gödseln fortfarande en begränsande faktor som reglerade hur mycket som kunde produceras och därför hur stor befolkning som var möjlig. Trots det har mänskligheten redan nu passerat en långsiktigt hållbart nivå på antal individer med hjälp av den begränsade resurs som olja utgör. Att djuren gav viktiga produkter som mjölk, kött, ägg, ull mm och dessutom i stort sett levde på en för varje art naturlig kost är viktigt att komma ihåg. Hur nyttiga produkterna vi får från djuren är styrs nämligen delvis av vad djuren äter.

Så kommer den gröna revolutionen. En herre som hette Fritz Haber kom på hur man tillverkar ammoniak i stor skala, ammoniak som är en viktig ingrediens i den nya uppfinningen konstgödning. Man kan i sammanhanget påminna om att det var samma Fritz Haber som låg bakom giftet Zyklon-B som användes för att gasa ihjäl miljoner judar i nazistiska koncentrationsläger. Frågan är om inte konstgödningen är människans genom tiderna sämsta innovation. Genom att använda konstgödning, som kräver mängder av olja att tillverka, finns knappt längre några begränsningar vad gäller hur stora skördar som går att få. Kombinerat med bevattning av torra områden går det att få skördar som ingen tidigare skådat. Mycket mat kan ju föda många människor och fler människor innebär att större arealer odlas upp för att ge ännu mera mat. Människorna tillverkar allt mer av den energikrävande konstgödningen och odlar upp allt mindre lämpliga marker för att föda en befolkning som växer nästan utan några begränsningar alls. Eller rättare, vissa små begränsningar finns här och var. Tyvärr är ju inte kvalitén på det som produceras bättre, med tiden sjunker vitamin- och mineralinnehållet i frukt och grönsaker rätt rejält. Maten innehåller allt mer tomma kalorier. När djuren får spannmål att äta istället för naturlig föda, som gräs, blir köttet och äggen sämre och djuren blir sjukare. Och vi blir sjukare av att äta produkterna vi får av djuren och genom att förädlingen av livsmedlen blir allt mer omfattande. Men det hindrar inte att befolkningen ökar. Så länge det finns tillräckligt med mat för att hålla människor vid liv fortsätter befolkningen att öka.

Indien hade redan 1951 en policy för att begränsa befolkningstillväxten. 1976 gjorde man försök med tvångssterilisering för att begränsa överbefolkningen, något som dock var mäkta impopulärt och var en orsak till att den dåvarande indiska regimen byttes ut. I Kina finns sedan 1979 ettbarnspolitiken som innebär att ett par med vissa undantag bara får ha ett barn, fast det fungerar inte särskilt väl på landsbygden där en majoritet av kineserna bor och där flerbarnsfamiljerna fortsatt är standard. Bristande kontroll, korruption och gamla förlegade traditioner är exempel på orsaker till att det är så. I delar av västvärlden och andra utvecklade regioner har utbildning och förändrade levnadsmönster gjort att det föds allt färre barn men detta vägs på intet sätt upp av de områden där flera barn är norm. Preventivmedel, familjeplanering och sterilisering skulle kunna göra stor skillnad men i många delar av världen är sådant oönskat eller okänt. Religiösa ledare fördömer preventivmedel och aborter eftersom det anses att Gud bestämmer om sådana ting och om någon blir gravid är det Guds vilja och inget som människor ska få lägga sig i. Man får inte heller glömma bort att befolkningsstorlek har betydelse för nationer som vill kunna hävda sig. Ett litet land med stor befolkning kan vinna över ett annat litet land med en mer lämplig befolkning oavsett om det handlar om krig eller förhandlingar. Befolkning ger styrka åt ledare och makthavare och då finns det mindre intresse av att hålla befolkningen på en lämplig nivå, i varje fall så länge det finns tillräckligt att äta för alla människor. Eftersom jordbruket har kunnat förse världen med stora mängder mat har politikerna inte varit tvungna att ta överbefolkningen på allvar, något de annars hade fått ägna en hel del tid och energi åt. Slutligen är en ständigt ökande befolkning ett sätt för politiker och makthavare att skjuta problem med den allt större åldrande och sjukliga delen av befolkningen framför sig.

Och det är nu vi når till pudelns så kallade kärna. Jordens befolkning är idag mycket större än den borde vara och den fortsätter att öka. Varje dag tillkommer det runt 200000 nya människor. Ja du läste rätt. Tvåhundratusen. Och så länge det inte finns effektiv familjeplanering, kunskap och preventivmedel tillgängligt överallt och det samtidigt finns tillräckligt med mat för att inte svälta ihjäl kommer mänskligheten att fortsätta öka i antal under överskådlig framtid. Men ett betydande problem är att en stor del av den mark som idag används för jordbruk är inte lämpad för det. Bara begränsade områden på Jorden har sådan beskaffenhet att jordbruk fungerar där långsiktigt, bland annat vissa jordar i vår del av världen, jordar som vi har en väldig förkärlek att bebygga och därmed förstöra. På det flesta platser eroderar matjorden lätt och blir tunnare för varje år. Genom gödsling med konstgödning istället för naturgödsel utarmas jorden och viktiga mikroorganismer får svårt att överleva, vilket innebär att matjorden inte kan växa till i tjocklek som den borde i ett naturligt sammanhang. Genom bevattning tillförs olika salter till jorden som med tiden blir allt saltare samtidigt som vattnet sinar i sjöar och vattendrag. Samtidigt minskar mängden av viktiga mineraler i marken eftersom dessa inte tillförs genom konstgödningen. Kombinerat gör detta att en stor del av den åkerareal som finns idag inom en snar framtid, vi talar kanske om bara en generation eller så, inte längre kommer att kunna producera någon nämnvärd mängd livsmedel. När det inte heller finns någon tillräckligt billig energikälla, som oljan har varit under det senaste seklet, för tillverkning av konstgödning och som kraftkälla för jordbruksmaskiner kommer produktionen att minska än mer. Det kommer bara att finnas en bråkdel av den mängd livsmedel som befolkningen behöver. Vad resultatet av detta blir kan du säkert räkna ut själv.

Detta inlägg har en kommentar

  1. När man skriver så här långt, är det väldigt hjälpsamt med referenser. Det underbygger dessutom argumentationen.

Kommentera

Stäng meny